Damfotboll.com når en pigg och glad ”Vickan” vid frukostbordet. Det blir en dag att minnas för dig, final i Algarve Cup mot USA och samtidigt slår du landskampsrekordet, hur känns det?
-Mycket bra faktiskt. Det ska bli kul att möta USA och att efter rätt lång väntat åter stå i en final av Algarve Cup. Rekordet känns som en bisak men en kul sådan och det är klart att jag är stolt över det, svarar hon.
Av alla landskamper vad är det som hänger kvar tydligast i ditt minne?
-Debuten förstås, det var nervöst och jag blev inbytt en bit in i andra halvlek. Malin Swedberg gjorde det enda målet mot Italien som stod för motståndet. Sen är det förstås VM 2003 i USA. Hela VM var en nervkittlande historia och semifinalen, när vi vände underläge mot Kanada till vinst med 2-1, glämmer jag nog aldrig. Då kändes det som om jag gjorde min bästa match med två målgivande pass och när Josefin Öqvist stötte in 2-1, ja den känslan är obeskrivlig, men man fick helt enkelt glädjefnatt. Finalen minns jag förstås, men inte med samma glädje eftersom vi förlorade.
Hur går tankarna inför dagens final mot USA?
-Jag var här nere och spelade mot dem med Djurgården för någon vecka sedan, då spelade vi 3 x 30 och de liksom vi testade en del spelare. Inget att dra några större växlar över men man har lite mer koll på spelarnas kvalitéer när man nyligen spelat mot dom. Jag tror att vi har en god chans idag men då gäller det att vi jobbar lika hårt som i matchen mot Tyskland senast. Även om vi får jobba i motvind en del så vet vi att vi kan vända om vi utnyttja lägena när dom kommer. Spelet är lika mycket mentalt som att orka springa, säger Victoria Svensson, landslagets mest rutinerade spelare genom tiderna.