2003 utsågs denna fighter till världens tredje bästa fotbollsspelare. Hon gillar Sunnanå skarpt (”trots allt bussåkande”), men njuter idag mest ett lugnt hemmaliv med man och dotter, drygt ett år. Hanna Ljungberg är tjejen som alltid stått med båda fötterna på jorden. Utom på fotbollsplanen.
– Fotbollslivet var suveränt, men jag klagar inte över dagens vardag. Jag har ett fantastiskt liv, säger Hanna och skrattar – tjejen som alltid varit rolig att intervjua.
Vi träffades för första gången någon gång i mitten av 90-talet. Minns jag rätt var det pappa Göran, även han fotbollsspelare, som körde Hanna till en fotbollsträning med Sunnanå.
Det var egentligen då karriären tog fart.
Men Hanna, inte speciellt lång, 160 cm, började lira fotboll mot grabbarna.
– Pluggandet? Nää, jag tyckte bäst om rasterna då vi kunde spela fotboll på skolgården på Mariehem, säger Hanna.
Hon började som sjuåring och som trettonåring kom första seriesegern med Mariehem, där Therese Kapstad var en av kompisarna.
Damallsvensk debut i Sunnanå
Hanna spelade bland annat i populära Buster Cup och slog listiga servar i bordtennis. 1996 hörde Sunnanå SK, då bästa damklubben i Västerbotten, av sig.
– Bom (Bosse Markgren) kontaktade mig, men jag hade också förfrågan från Umeå IK. Men jag behövde trygghet och den fanns i Sunnanå. I Umeå IK var det struligt och laget åkte på den tiden jojo mellan högsta serien och ettan, minns jag.
I Sunnanå debuterade hon i högsta serien mot Malmö borta. 1-1.
– Jag hade bland anat en boll i ribban, minns Hanna.
Hon betonar ofta trivseln i Sunnanå med tränarteamet Dagge Munter/Bosse Markgren, spelarkompisar som Anna Pohjanen, Anneli Jonsson och keepern Anneli Nilsson. För att nämna några.
Sunnanå tränade hårt och Hanna missade ogärna en träning. Buss från Umeå klockan 14.15, hem 22.30. Snabbt i säng, plugg på Fotbollsgymnasiet i Umeå …
Vad sa lärarna om ditt flängarliv?
– Vissa var väldigt positiva, vissa inte …
Andra året blev transporterna lättare. Hon åkte med Sunnanå-ikonen Hanna Marklund, som pluggade i Umeå, hade tagit körkort, och som också skulle hem på träning.
– Sunnanå utvecklade mig som människa. Jag har mycket att tacka klubben för, betonar Hanna.
Hon fick chansen i några yngre landslag också och togs, ganska sensationellt, ut i A-landslaget 1996 mot Portugal, som besegrades på bortaplan med 8-0 sedan Anna Pohjanen passat fram till Hannas första mål i damlandslaget.
– Egentligen var jag ungdomsstipendiat då och följde med för att se och lära. Men jag hamnade på planen!
Åren i Sunnanå utvecklade Hanna.
– Som människa, som tjej, som fotbollsspelare. Sunnanå finns alltid kvar mitt hjärta, betonar hon.
Rekordtjejen Hanna lycklig med nya livet
Åren 1998-2009 var Hanna Sveriges bästa fotbollsspelare. Den femte mars 2008 gjorde hon sitt 72:a mål i blågula tröjan och passerade ikonerna Pia Sundhage och Lena Videkull. Samtidigt vann Sverige finalen i Algarve Cup mot Finland med 3-1.
Sedan dess har Lotta Schelin både tangerat och slagit Hannas rekord.
Även om Hanna har många glada minnen kring Sunnanå så finns ett negativt också: 2009.
Då fastnade hon i Norrvalla-mattan och fick samtidigt en tackling av Perpetua Nkwocha.
– Andra korsbandet som gick sönder. Men skador hör till fotbollen. Men jag mår hur bra som helst idag, betonar Hanna.
Hon var proffs 2002-2009, men också framsynt. Hanna pluggade/utbildade sig vid sidan av fotbollen.
– Först en kurs i juridik, men det var ingen hit.
Sedan svängde hon över på sjukgymnastutbildningen. Idag jobbar Hanna som fysioterapeut/personlig tränare och trivs varenda dag. Och däremellan är hon hemma med dottern halva veckan.
– Livet är suveränt! säger hon och ser så där underbart lycklig ut.
Goda och dåliga fotbollsminnen
Apropå damfotbollen minns hon slutet av 80- och mitten av 90-talet.
– På Västerbottens-Kuriren var inte tjejfotboll högprioriterat men fightern Per ”Hägge” Hägg-ström och Thorsten Frennstedt( tidningen Arbetet och Fotbollsmagasinet Nya Mål) insåg tidigt att damernas fotbollspel var värt bevaka. De finns kvar i mitt hjärta, säger Hanna, som kan titta tillbaka på en fantastisk fotbollskarriär.
2003 utsågs Hanna till världens tredje bästa damspelare efter tyskan Birgit Prinz och amerikanskan Mia Hamm.
– Jag och min dåvarande pojkvän fick avbryta semestern i Thailand för att åka till Europa för att hämta utmärkelsen. Stort, säger Hanna.
Intresset för människor och människokroppen har hon alltid haft.
– Jag har alltid intresserat mig för människokroppen. Och jag har ju haft mina skadeproblem …
En av de svårare var när Hanna knockades av franska målvakten Sarah Bouhaddi i Algarve Cup 2006.
– Den absolut allvarligaste. Då insåg jag att ens liv inte är bara fotboll. Otäckt! säger Hanna.
Veckorna efter hade hon svår huvudvärk, mådde illa, yrsel och minnesluckor.
– Läkarna kunde inte lova att jag skulle bli helt återställd. Men det blev jag, dessbättre!
Hanna har haft anbud från utlandet (”inget spännande”), var på väg till hårdsatsande Örebro 2006 (”men valde att stanna kvar i Umeå, hade inte 110-procentiga motivationen att börja på nytt”).
Apropå tränare, vem uppskattade du mest?
– Andrée Jeglertz, 2006. Han var suverän i alla avseenden, säger Hanna.
Hon har åkt två Vasalopp och som bäst gjort sträckan på under sju timmar.
– Men viktigast är inte att jaga resultat och tider. Idag är familjen nr 1. Livet är harmoniskt och jobbet perfekt. Och i augusti börjar dottern inskolningen på dagis. Spännande! säger Hanna.
Lycklig tjej och alltid kul att intervjua.
Text: BO FUHRMAN
[email protected]
Korta fakta om Hanna Ljungberg
_Ålder: _ 37.
_Familj: _ Sambon Tobias Sundström, ettårig dotter.
_Bor: _ Norrmjöle söder om Umeå.
_Första minne i livet: _ Var fyra-fem år och med mamma och pappa i Alperna. Var livrädd åka linbana, eftersom det var ett stup kort efter man hoppat av. ”Trodde jag skulle hamna i stupet”.
_Yrke: _ Fysioterapeut/personlig tränare, jobbar halvtid. I yrkesrollen ingår främst undersökning och behandling med syfte att bedöma, bota, förebygga eller lindra sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i rörelse- och stödjeorganen det vill säga muskler, leder, skelett och nerver.
_Spelarkarriär: _Mariehems juniorlag 1986-1994, Sunnanå 1996-98, Umeå IK 1998-2009.
_Totalt matcher i Damallsvenskan: _ 227.
_Totala mål i Damallsvenskan: _ 196.
_A-landslaget: 129 matcher/72 mål under åren 1998-2009.
_Svensk mästare: _ Åtta gånger, alla med Umeå IK.
