Skador har under mer än ett år hållit Frida Svensson vid sidan av fotbollsplan men i Damallsvenskans femte omgång gjorde hon comeback och avtryck med sin kanon utanför straffområdet upp i vänstra krysset, ett mål som blev spiken i kistan när Eskilstuna United besegrade Umeå IK på bortaplan med 3-1.
Frida är Göteborgs-, eller förlåt Landvetter-tjejen, som redan 2008 debuterade i Damallsvenskan för Kopparbergs/Göteborg för att ta steget ner i division 1 Södra Götaland-kubben Tölö IF, (då i Söderettan) till Eskilstuna som premiärsäsongen 2013 vann Elitettan och därmed blev ett lag för Damallsvenskan.
Men vi tar det från början. Kan du berätta lite om hur allt startade ute i Landvetter, orten som de flesta förknippar med en flygplats och som ligger cirka 2 mil utanför Göteborg?
– Jag började i Landvetters IF som flicklagsspelare och gick på A-lagets matcher, laget hade då namnet Kopparbergs/Landvetter IF.
Lite historik kan vara på sin plats. Klubben Landvetter IF grundades 1970. 1999 fick klubben tillägget Kopparbergs efter en huvudsponsor och 2004 flyttade man A-lagsverksamheten in till Göteborg samtidigt som man bytte namn igen till det nuvarande namnet Kopparbergs/Göteborg FC (KGFC).
Frida ville mer och flyttade till en grannklubb för att känna på spel i division 3-klubben Mölnlycke IF.
– Jag spelade väl där i två år, gjorde många mål och i något möte med KGFC:s farmarklubb Sandarna IF fick de syn på mig och bjöd in mig på provträning. Vi var flera som fick chansen men bara fyra som till sist fick ett lärlingskontrakt och jag var en av dem, minns Frida.
– Det var roligt men lärorikt och tufft. Spelare som Lotta Schelin fanns i laget och självklart var det stor konkurrens men några matcher (3, reds anm.) blev det innan jag lämnade klubben 2008.
Drömmen om comeback i Damallsvenskan uppfylldes
Det blev ett hopp neråt till Tölö IF, Kungsbacka-klubben som då spelade i divison 1 södra Götaland.
– Det var absolut en bra nivå men jag längtade tillbaka till Damallsvenskan och chansen att nå mitt mål kom när Eskilstuna United hörde av sig hösten 2012, men jag tackade nej eftersom jag hade problem med ett knä. När jag blev ok igen återupptogs diskussionen och jag skrev på ett kortare avtal och började spela med United som då låg i nya Elitettan. Det var ett stort hopp men jag kände att det var min chans. Den hösten säkrade vi segern i Elitettan och tog steget upp i Damallsvenskan, en härlig känsla, säger Frida.
2014 skrev hon på ett längre kontrakt med Eskilstuna United och drömmen om spel i Damallsvenskan igen blev uppfylld.
– Jag och min pojkvän Martin flyttade upp tillsammans och vi trivs jättebra. Det är ett härligt gäng och en skön stad och även om jag är en go göteborgare så finns inget att klaga på häruppe, skrattar Frida.
Skadeeländet började igen
Eskilstuna United hamnade på en klart godkänd sjundeplats debutsäsongen 2014. Frida spelade 19 matcher och gjorde 2 mål. Under hösten började hon dock känna en liten smärta i höften.
– Det gjorde lite ont av och till men jag tänkte att jag var sliten och eftersom säsongen närmade sig sitt slut och vila var nära förestående trodde jag att det skulle ge sig. Jag fick ett rehabprogram att köra under viloperioden och började så att säga bygga upp mig redan då.
Vintervila med rehab skulle ändå visa sig inte vara tillräckligt och i uppstarten av säsongen 2015 eskalerade problemet.
– Jag fick problem med vänsterbenet, lite diffust men jag kände att något var galet och att det smärtade i höften. Efter en MR ( Magnetkameraundersökning) som inte visade något fortsatte min rehab men inget hjälpte, jag famlade lite i blindo då ingen riktigt visste vad som var fel. Min lagkompis Annica Svensson tipsade om en höftspecialist, Thomas Eriksson, och jag fick en tid där ganska snabbt. Han klämde och kände någon minut och konstaterade att Labrum (en broskring i höften) hade lossnat och att jag behövde opereras. Veckan efter fick jag tid för en titthålsoperation.
Hur gick känslorna?
– När jag fick beskedet att jag behövde opereras var det först som om någon slog undan stolen för mig men samtidigt var det en skön känsla efter 4 månaders famlande i blindo få besked om orsaken till mina problem.
Efter operationen följde en tid med ytterligare rehab men helt bra kände sig inte Frida. Hon kände smärta ifrån sittbensknölen och fick en behandling med kortisonsprutor men när inte heller det hjälpte bestämdes att hon skulle opereras på nytt.
– En ganska ovanlig operation fick jag berättat för mig säger Frida.
– Det fanns ärrvävnad runt senorna som gjorde att musklerna inte fungerade som de skulle. Ärrvävnaden brändes bort och så tog de bort en bursa (slemsäck) som när den svullnade låg och tryckte mot ischiasnerven, vilket gav en strålsmärta ner i benet. Operation gick bra och jag kände direkt att jag fick förnyad energi och hopp om att kunna spela igen, säger en lättad Frida.
Siktet på comeback höll Frida uppe
Är det något/någon som under skadeperioden hållit dig på gott humör och som också gjort att du orkat köra på med rehab som kan tendera bli tråkig?
– Man orkar, men visst är det jobbigt ibland. Tur då att min fästman orkat stötta mig därhemma. Även alla kompisar i fotbollen har stöttat hela tiden men det är klart att man har perioder då det går upp och ner med humöret. Det var skönt när de hittade vad som var orsaken. Dessförinnan kändes de så ovisst. Jag har ju mitt jobb också på en bemanningsbyrå och timmarna där har inneburit lite annat att tänka på. Men jag har aldrig slutat hoppas och det tror jag också är viktigt, att liksom ha ett mål att sikta mot. Det får en att orka jobba vidare när det är som jobbigast.
I matchen mot Umeå IK borta var Frida klar för comeback i den 57:e minuten. Då hade Eskilstuna United tagit ledningen med 2-0 och efter bara fem minuter på plan satte Frida definitivt punkt för de som eventuellt närde ett hopp om en möjlig poäng för hemmalaget. Passningen kom från vänster lite i sidled och Frida som kom bakifrån gick framåt och fick på en riktig pärla som gick rätt upp i vänster kryss, helt otagbar för målvakten Tove Enblom.
Du måste ha känt direkt vid tillslaget att det här blir nåt bra?
– Ja, så var det och det var verkligen ett läge att skjuta som passar mig, jag drog till direkt hur gött var det inte att följa bollen upp i krysset, säger Frida i hennes första match sedan oktober 2014.
Fler lär väl komma!
Text: Anette Börjesson
(Scrolla ner så hittar ni fler reportage)
