Hon deltog i Sveriges första damlandskamp 1973. Birgitta Söderström, 59, är tjejen som håller ordning på Sunnanå Utveckling AB i Skellefteå. – Men ska jag vara ärlig? Bandy var nog skojigast av allt, säger Birgitta och skrattar. Möt en fotbollsveteran som sällan ser fotboll live lokalt – men mest i tv.
Hon tycker däremot inte om dagens toppfotboll på lokalplanet – Sunnanå i Elitettan och Morön BK i div 1.
– Ska jag vara ärlig? Jag njuter inte av damfotbollen. Det är bara så, säger hon.
Men låt oss återkomma till fotbollen idag. Senare.
Birgitta är stockholmstjej, uppvuxen i Kärrtorp och var tidigt sportintresserad.
– Dessvärre fanns inte fotboll för tjejer när jag var riktigt ung. Men jag spelade med killarna. Som enda tjej, säger Birgitta.
Hur gick det?
– Faktiskt, jättebra!
Platsade du bland killarna?
– Yes! Jag var nog åtta år, cirkus. Men när jag var elva-tolv var det slutspelat bland dem i St Erikscupen i Expressens regi. Tjejer fick inte spela i killgäng. Surt!
I samma veva spelade hon bandy för IK Göta.
– Bandy var helt suveränt kul, faktiskt roligare än fotbollen. Men dambandy förde en ganska anonym tillvara då, liksom nu, kvalitén var inte hög, säger Birgitta.
Säsongen 1973-74 korades hon till ”Årets tjej” i svensk bandy. Hon vann också skytteligan i bandyallsvenskan 1976-77 och har tre SM-guld.
– Fruktansvärt kul, om man uttrycker det så, säger Birgitta när vi träffas på Sunnanå Utvecklings kontor på Storgatan i centrala Skellefteå.
Hon är ensam just den här onsdagen. Resten av gänget finns ute på jobb i hela landet och Hanna Marklund, sportsliga stjärnan i Sunnanå Utveckling AB, är på väg hem från kommentatorsjobb i tv.
Bytte huvudstan mot Skellefteå
Även om Birgitta var född i Stockholm trivdes hon inte i huvudstan.
– Jag gillar mindre orter. Det var en anledning till att jag flyttade norrut och valde Sunnanå SK. Här har jag det bra.
Stockholmare i kalla Skellefteå! Det kändes inte som någon naturlig fotbollsresa …
– Kanske inte. Men Sunnanå hade bland annat min landslagskompis Inger Arnesson valt. Här fanns också en annan landslagskompis, Agnetha Björck. Så jag kände mig ganska snabbt hemma. Och kylan var inga problem!
I Sunnanå landade hon den 6 december 1981. Då var det iskallt och snökaos. Minst sagt.
– Jag minns att min lagkamrat ”Flisans” garageport var omöjlig att komma in i. Det första vi fick göra var att skotta …
Ångrade du dig då?
– Nej, jag har alltid trivts i Skellefteå och med Sunnanå SK.
Men du har aldrig varit tränare i föreningen?
– Nej, har inte riktigt vågat ta spelet, för blyg, påstår hon.
Blev en vinnare i Sunnanåtröjan
I Skellefteå blev hon både svensk mästare och cupmästare. Birgitta behöll landslagsplatsen och var sunnanåaren som alltid presterade.
Utanför fotbollsplanen läste hon på Medlefors folkhögskola.
– I Stockholm gick jag bara ut nian och behövde vidareutveckla mig. Senare fick jag en anställning i Sunnanå SK:s kanslist mellan 1986 och 2008. Därefter och framåt så jobbar jag med ekonomi i Sunnanå Utveckling.
Där är hon en viktig kugge. Men Birgitta drömmer ofta tillbaka till ungdomens festliga dagar.
– Minns bland annat då vi var på Kärrtops IP och lekte ”Parkleken”.
Låter spännande …
– Ja, det var det! Vi höll till inne i parkerna och var det hyfsat kallt kunde is frysa till och vi spela curling. Dessutom fanns det personal som tog hand om oss, faktiskt, säger Birgitta.
Hade ni curlingklot?
– Jag minns att vi fixade betong i gamla kaffeburkar som sedan stelnade till. Man behövde inte mycket för att trivas på den tiden. Men vi hade kul! betonar Birgitta.
Var det inte kallt?
– Nää, men vi hade en liten lokal att smyga in i om kölden slog till, minns BirgItta.
Dissar damfotboll
Idag är Birgittas intresse för damfotbollen ljummet. Jo, hon ser matcherna i tv, men väldigt sällan när Sunnanå SK spelar i Elitettan.
– Uppriktigt sagt; kvalitén är för dålig, matcherna ger mig ingenting. Det måste jag ärligt säga, säger hon.
Inte heller är hon speciellt imponerad av svenska elitlagen.
– Istället för att satsa på egna, svenska spelare, innehåller allsvenska lagen fyra-fem inköpta lirare. De svenska talangerna får inte chans att utvecklas.
Hur menar du?
– Uppriktigt sagt; jag är orolig för att de unga talangerna tröttnar och slutar. När föreningarna, alltför ofta, väljer att hämta allt fler spelare från utlandet. Hur ska det här sluta? menar Birgitta.
FAKTA/Sveriges första damlandskamp
Birgitta Söderström var bara 17 år när hon fick förtroendet att spela den historiska landskampen på Åland.
Damfotbollen hade då ingen enväldig förbundskapten och uttagningen blev därför en komplicerad procedur. Christer Molander från Hammarby och Kerstin Larsson, som var med startade fotbollen i Öxabäck, delade på ansvaret och valde ut sexton spelare som fick ta Ålandsbåten till Mariehamn.
Uttagningen byggde mycket på hörsägen från distrikten och kontakter med erfarna ledare.
Molander och Larsson ville ha en trupp där spelarna kände varandra och var vana att spela ihop.
Fakta, premiärmatchen:
Finland-Sverige 0-0 i Mariehamn den 25 augusti 1973.
Sverige (4-2-4): Gun Hellestig, Hammarby – Anita Fredriksson, Göta, Ebba Andersson, Öxabäck, Ingalill Arvling, Hammarby, Ulla Nilsson, Ope – May Gunnarsson, Öxabäck, Agneta Björck, Falköping – Birgitta Söderström, Göta, Ann Jansson, Hammarby, Ann Magnusson, Jitex, Kajsa Ketola, Kronäng.
Nilsson utbytt mot Birgitta Johansson, Hammarby (30), Ketola utbytt mot Susanne Erlandsson, Halmia (44), Gunnarsson utbytt mot Inger Aronsson, Öxabäck (52).
Domare: Anders Mattsson, Finland.
Publik: 1 540 (publikrekord).
Matchen spelades 2×30 minuter.
Källa: Årets Fotboll.
FAKTA/Birgitta Söderström
Ålder: 59 (60 i juli).
.
Yrke: Ansvarig för administration och ekonomi på Sunnanå Utveckling AB, Skellefteå.
Fotbollsklubbar: IK Göta, Jakobsbergs GoIF och Sunnanå.
A-landskamper: 35.
Landskampsmål: 15.
Andra sporter som yngre: Bandy och ishockey (Bellevue IK).
Text: BO FUHRMAN
