Tränarna beskriver Alexandra Otterströms resa mot och i Cup Kommunal som ovanlig. Hon var inte med från början, inte i mitten och var inte tänkt att vara med när Stockholm spelade sig till en semifinal i årets upplaga av den prestigefyllda turneringen. Men Otterström struntar i vad som borde och skulle vara. Hon går sin egen väg och drömmer om collegefotboll på andra sidan Atlanten.
En skadad fotled höll på att sätta stopp för Alexandra Otterströms medverkan i gruppspelet i Cup Kommunal. Skadan under hösten gjorde att kallelsen uteblev. En situation som inte stressade, en eller var obekant för henne. Otterström hade varit där förut, och inte heller funderat så mycket på det. Så länge hon gör det hon kan, tror hon på att kunna gå hur långt som helst.
– Jag var reserv här egentligen och det tar lite på krafterna, men då är det bara att ta reda på vad man behöver förbättra och köra på., säger Otterström med ett leende så brett att det smittar av sig. Samtalet oss emellan blir lättsamt, vänskapligt och avslappnat – tack vare den unga men totalt avslappnade Boo-spelaren.
Otterström beskriver sin Cup Kommunal-resa som händelserik:
– Jag startade inte från början. Jag kom in exakt för ett år sedan. Det var precis när jag hade bytt från Tyresö FF till Boo FF, det var då jag hade bestämt mig för att jag ville satsa på fotboll. När jag fick kallelsen kände jag att ”nu, nu ska jag verkligen visa vem jag är, det är nu det verkligen gäller”. Den första träningen med Stockholms distriktslag tror jag var den bästa träningen jag någonsin gjort, jag var bara så på det, ler Otterström och det lyser kring henne.
Hennes tränare Malwina Nilsson beskriver Otterström som ”väldigt mogen och välformulerad för sin ålder”, en spelare som stöttar andra och är målmedveten.
Efter att undertecknad spenderat en kvart med henne blir de egenskaperna snabbt tydliga. Hur man peppar sina lagkamrater är ett ämne som tidigt dyker upp. Vi pratar om den straffläggning Stockholm gick igenom i matchen mot Västmanland och att ett sådant stressmoment kan svetsa samman laget:
– Definitivt! Just när man hamnar i de tuffare momenten händer det något med laget. Det är en lagsport, och även om alla inte känner varandra så vet man att vi går igenom detta som ett lag och man kommer närmare varandra, säger Otterström och rättar till den blåa matchtröjan i kragen för att sedan fortsätta:
– Om man kollar på resan under Cup Kommunal som helhet: både före matcher och på plan – ge massa positiv kritik. Självklart ska man säga till att folk måste gå upp i plan eller så, men hela tiden ”bra kämpat, kör på!”. Och när man ser att någon deppar ihop måste man bara hjälpa dem, även om man inte känner den spelaren så bra så kan man alltid ge en klapp på axeln.
Otterström talar också om vad som händer på resans gång, när spelarna lär känna varandra och vilka som faktiskt inte vill ha de där uppmuntrande orden.
– Dessförinnan är det svårare, men efter ett tag lär man sig om man ska peppa eller backa. Ibland kan det slå över, och då hjälper det inte, då blir det bara tjatigt.
”Och när man ser att någon deppar ihop måste man bara hjälpa dem, även om man inte känner den spelaren så bra så kan man alltid ge en klapp på axeln.”
Stockholm klart för semifinal
Stockholm är alltså vidare till semifinal i Cup Kommunal medan Skåne, fjolårsvinnarlaget inte är det. Något som förvånar andra lag. Men Alexandra Otterström tänker inte alls på det. Det är till och med svårt att avgöra om hon vet att Skåne inte är kvar i turneringen. När undertecknad ställer frågan ser hon förvånad ut, men håller masken bra.
– Man vet ju ofta vilka som är ens största motståndare, och då blir man förstås lite förvånad när Skåne åker ut. Vi har inte pratat så mycket om det i gruppen, utan vi fokuserar på nästa match. Men det ligger ändå i bakhuvudet ”om vi går vidare kanske vi får möta Skåne”, nu kan det inte hända.
Precis som alla andra spelare i hennes ålder har Otterström stora drömmar kring sitt fotbollsspelande. Men precis som i fallet Skåne, och kommande matcher i Cup Kommunal, tar hon ett steg i taget. När hon pratar om framtiden är det inte om att bli proffs i någon av Sveriges, eller Europas, största klubbar. Hon pratar om att fortsätta plugga och spela fotboll samtidigt.
– Efter gymnasiet vill jag åka till USA och spela collegefotboll, det är min dröm. Sen skulle det vara roligt att komma med i landslaget, i ungdomslandslaget – jag vet att jag har en bit kvar men jag kämpar.
Några större drömmar än så vill hon inte delge oss.
– Jag bara älskar att spela fotboll! Hur långt det tar mig, hur långt jag kommer innan jag tröttnar – det får vi se. Om det blir landslaget så skulle det vara jättecoolt.
Undertexten finns där, tydlig och klar. ”Det vore en bonus, låt mig bara få spela fotboll – för det är det bästa jag vet”.
Text: Alva Nilsson
