Från Moskvas förorter via ett litet samhälle vid den norska Nordsjökusten. Linnea Liljegärd har rört på sig och upplevt mycket det senaste året. Nu har hon en lägenhet inte långt från Vilans IP i Kristianstad och laddar för comebacken i Damallsvenskan med ett kontrakt på halvannat år med KDFF.
Att bo nära sin arbetsplats har sina fördelar. Efter en kort promenad är Linnea Liljegärd på plats för ett av sina allra första träningspass i klubben och hon har både fotbollsskorna och målsättningarna med sig.
– Just nu handlar det om att komma in i laget och prestera så bra som möjligt på kort tid under hösten. Det är en väldigt speciell situation som jag inte är helt van vid. På längre sikt vill jag utvecklas så mycket som möjligt som fotbollsspelare och det vore en dröm att återta min landslagsplats, säger hon väl medveten om förutsättningarna.
– Det krävs ett hårt jobb för att komma med men jag är villig att göra det, träna på här i Kristianstad och prestera på plan.
En intervju för ungefär fyra år sedan skulle tagit utgångspunkt i målfarligheten och vad anfallaren tänkte inför att åka till EM i Finland. Linnéa Liljegärd var het 2009, vann skytteligan i Damallsvenskan och bekantade sig med landslaget i ett mästerskap.
Oavsett hur man betraktar det hon gjort sedan dess är en sak säker – det har inte lossnat på samma sätt.
– Det var ett jättebra år och jag öste in mål, men jag är en bättre och mer komplett fotbollsspelare än vad jag var då. Att jag inte har gjort lika mycket mål beror också på att jag spelat mittfältare de två senaste säsongerna, säger hon.
Först Ryssland – sedan Norge
Tiden som mittfältare inkluderar också månaderna i Rossiyanka dit Lilljegärd värvades hösten 2012. En tuff tid på olika sätt och 24-åringen lär inte bli rekryteringskonsult för den ryska ligan.
– Jag är ganska social som människa, pratar mycket i omklädningsrummet. Där var det ingen som kan prata engelska och från början satt jag tyst och förstod inte någonting. Man måste kunna ta hand om sig själv och kunna ta för sig.
Det första utlandsäventyret började också nästan per omgående med en fotskada.
– Jag tycker själv att jag hade väldigt oflyt, låg på sjukhus i en vecka och blev sedan skadad. Jag fick ingen ärlig chans att spela eller visa någonting, det kan jag känna lite bitterhet över när jag kollar tillbaka.
När säsongen var över gick flyttlasset långt. Hos toppseriens nykomling Avaldsnes IL trivdes Linnea Liljegärd mycket bättre men det upphaussade laget med de många värvningarna var inte till sin fördel under våren.
– Det var mycket folk från olika ställen i världen och det tar ett tag att spela ihop det. Jag har aldrig upplevt en bättre sammanhållning utanför, vi var de bästa vänner men det måste funka på plan också.
Har saknat svenska spelstilen
Elisabet Gunnarsdottir och Kristianstad har haft flera kontakter med forwarden. Under sommaren kom ännu ett samtal till Linnea Liljegärd och hon flyttade, långtifrån oombett, igen.
– Jag har längtat tillbaka till den svenska spelstilen lite grann, Lagen i Damallsvenskan är betydligt bättre på att hålla i bollen än vad de norska är.
Efter tre klubbyten på elva månader har hon kommit till KDFF för att få kontinuitet.
– Det känns som en omstart, just för att jag är tillbaka i Sverige. Jag får landa litegrann, inte packa väskor utan spela fotboll och ha samma tränare.
Inga fler klubbyten är inplanerade och Linnéa Liljegärd kan återvända till lugnare vanor.
– Om man ser tillbaka hade jag bara varit i tre klubbar i min karriär före Rossiyanka, min moderklubb (Skogsbygdens IF) och sedan var jag i Falköping i fyra år och Göteborg i fem år. Jag har aldrig sett mig som en person som byter lag särskilt ofta. Tyvärr skadade jag mig olyckligt i Ryssland och det hade kunnat bli flera år i Norge om inte ”Beta” hade ringt.
Vilken spelartyp vill du bli i Kristianstad?
– Jag är värvad som mittfältare. Sedan kan det hända att man får hoppa runt på olika positioner men det är något som jag är van vid. Jag spelade forward och yttermittfältare i Göteborg, defensiv mittfältare i Rossiyanka och har spelat både offensiv mittfältare, yttermittfältare och toppforward i Norge.
Spänd förväntan och viss osäkerhet råder inför hennes sena, svenska årspremiär. Första möjligheten är hemmamatchen mot KIF Örebro.
– Jag vet inte riktigt var jag står efter sommaruppehållet, lite rehab för min fot och träning på egen hand. Sen har jag alltid varit ganska lättränad när det kommer till kondition, och det är roligt att vara här så kanske kan jag leva på lyckorus, ler hon.
När än Linnéa Liljegärd får sina första minuter för Kristianstad är flyttkarusellen avklarad. Med undantag för några viktiga detaljer som ska komma till rätta.
– Jag bor lite tillfälligt just nu och måste åka upp och hämta lite möbler. Det får bli efter matchen.
