– Det är tungt. Tomhet är det mesta jag känner nu, sade hon.
– Jag hade inte tänkt att det skulle sluta så här, vi skulle gå långt i det här mästerskapet.
Till den långa listan på svenska förluster, numera nio raka i mästerskap lades Ottawa midsommardagen 2015. Där och då var det också dags för Sjögran att ta farväl av matchandet i blågul färg, och av mardrömsmotståndaren nummer ett.
Förberedelserna skiljde sig knappast för egen del, menade hon dagen före match.
– Jag kommer inte göra något annorlunda. Jag ska spela 90 minuter och ha riktigt roligt. Mycket står på spel för hela laget och för svensk fotboll.
Tyskland var en jämbördig opponent, sett till chanser och spelkvalitet när Sverige senast bet i gräset på Gamla Ullevi för två år sedan.
Nu var det motståndarens press och det allt mer uppgivna svenska passningsspelet som präglade matchbilden.
Sverige gick igång med klart försvarsfokus men hamnade direkt i problem, kunde inte hålla bollen inom laget och bjöd på målchanser.
– Vi skulle ligga lågt, men faller kanske för lågt. Sen lyfter vi spelet lite i andra halvlek. De är bra idag, sade Therese Sjögran med en suck.
Med all sin rutin och oöverträffade spelsinne var hon det bästa Sverige hade att komma med i speluppbyggnad och anfall genom hela VM.
Tyskland var ett snäpp tuffare att krångla sig förbi, Sjögran var energisk men ofta kringskuren när hon skulle börja blicka framåt på Lansdowne Stadium.
– Vårt spel i gruppen gör att vi får möta Tyskland idag. Jag hade absolut inte velat att det skulle se ut så här.
Therese Sjögran var inblandad i det enda svenska målet, fyrade av frisparken som Linda Sembrant nickade in.
Över 90 minuter var saken helt klar. Sverige hade två rejäla reduceringsmöjligheter, båda för Sofia Jakobsson med en nick över ribban i slutet av första halvlek och ett friläge vid ställningen 1-3 som kunde öppnat för mer spänning och nervdaller.
– Hade vi gjort 3-2 hade de kanske blivit lite skakiga. Det hade inte varit rättvist, men fotboll är fotboll och allt kan hända. Vi hade behövt tidiga mål för att hindra dem, sade Therese Sjögran som i det längsta stannade kvar i omklädningsrummet.
– Det var väldigt lågt, väldigt många som är besvikna. Man måste få lov att känna också efter en sån här match, vi är inte riktigt nära.
Sedan gav hon sig ut på vandringen, bort från fotbollsplanen och landslagsuppdragen.
– Det är mest tomhet just nu. Jag kommer väl att bryta ihop senare, att åka ut på det sättet vi gör är aldrig roligt. Nu är det över.