– Vi sparar det bästa till sist, säger hon.
Det är 17 spelare från åtta nationer och en stor pengapung som gjort samhället på en ö vid Nordsjön fotbollstokigt.
Lagets resa, att spela sig samman och visa klar förbättring efter en vår där man låg efter i tabellen, är bra besked för fortsatt satsning.
– Vi hade en bred trupp men fick skador i våras. Sen fick vi in nya spelare efter sommaren och de skadade kom tillbaka. Vi har lärt känna varandra, det är den största skillnaden.
Avaldsnes slutade fyra i Toppserien, att ta sig till cupfinal toppar det med norska mått mätt.
– Jag hade ingen aning om cupen betydde så mycket när jag kom hit. Men när vi började spela förstod jag att det var en av de största sakerna. Klubben har ju aldrig varit i cupfinal.
Klappor och halsdukar i rött och vitt. Supportrarna laddar för en lång helg, sju timmar i buss för att nå nationalarenan på lördag eftermiddag.
Freja Hellenberg och lagkamraterna flyger för att möta det mest samspelta och dominanta laget i norsk fotboll de senaste åren. Stabaek har två cupguld och två ligatitlar sedan 2010.
Avaldsnes har skött sin snabba uppryckning med en tillskruvad variant på framgångsmodellen hos de bästa svenska lagen. Ekonomin i ordning som en viktig grundbult, många utländska förstärkningar. Bara fem av spelarna har norskt pass.
– Vi kan koncentrera oss mer på fotboll, pengarna och sponsorerna finns där, säger heltidsproffset Hellenberg.
Hon hade målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir och Mia Jalkerud, som just nu rehabar efter operation, med sig från Djurgården. I den internationella miljön gäller verkligen att ta vara på olika erfarenheter.
– Det är inte bara tränaren man kan lära sig av. Man lär sig mycket genom att titta på varandra och diskutera. Det är mycket prat efter matcherna, självklart är det så i andra klubbar också men här kan vi se till olika kulturer, spelare som lärt sig olika.
I cupsemin, 5-1 mot Vålerenga, lekte sig isländska Holmfridur Magnusdottir kraftfullt till fyra av målen, Debinha från Brasilien gjorde ett.
Tillsammans med Cecilie Pedersen och offensiva mittfältaren Rosana är anfallsspelet av samma höga klass som i Stabaek. Det är försvaret som hamnar under press om Avaldsnes ska fullfölja succéhistorien – där får Freja Hellenberg en viktig roll.
Nästan ordinarie i konkurrensen
Nästan ordinarie. Den torftiga summeringen är samtidigt ett bra betyg på Hellenbergs år i grannlandet.
– Det var en stor omställning att hamna mitt ute i ingenstans. Innan sommaren fick jag spela i precis varje match, men det är stor konkurrens.
Från en skyddad tillvaro som slitvarg och ett självklart val i Djurgårdens backlinje var inget givet när hon skrev på för nykomlingen i Toppserien. Förutom att det skulle bli internationell kamp om vänsterbacksplatsen.
Nathalie Utvik, dotter till klubbens mecenat Arne Utvik, har offensiva kvaliteter och tyska Antonia Hornberg som anslöt under sommaren bidrar gärna med fart. Mot det står sig ändå Freja Hellenbergs brytsäkerhet och spelsinne gott, hon har varit startspelare i 17 av seriematcherna.
Bara en uppgift återstår, laguttagning och match på Ullevål dit minst 1 000 Avaldsnes-fans kommer att ta sig. Det står redan klart att Freja Hellenberg har kommit rätt i Vestlandet.
– Det var ett äventyr när jag flyttade från Sverige, jag trivs ju med svensk fotbollsstil. Men jag är glad att jag tog chansen, när man går på stan får man kommentarer och alla vet vad som sker i fotbollen.
Du verkar trivas riktigt bra?
– Ja, jag har bestämt mig för att stanna ett år till. Jag gillar det klubben står för, säger Freja Hellenberg.
Lördag 16.00 Avaldsnes IL – Stabaek
Matchen sänds direkt i NRK