Umeå IK hängde inledningsvis med LFC’s anfallsförsök, försök som oftast slarvades fram och kändes framstressade i jakten på tidigt mål. Gästerna bröt många passningar under den första tiominutersperioden och försökte hitta snabba passningar för att komma förbi hemmalagets förstapress, helst på en huggande Lina Hurtig längst fram. LFC kom loss några gånger framför Umeå IKs backlinje och avlossade ett par tre gånger mot Malin Reuterwall i Umeå- målet, utan att störa denne mer än att hon fick hämta bollen till inspark.
Det var efter 10 minuters spel som LFC tryckte in ledningsbollen, aningen slumpartat. Pernille Harder tråcklade sig förbi sin markering centralt utanför straffområdet och avlossade ett vänsterskott, vilket blockerades av täckande back, Kristin Minde snappade åt sig den ”döda” bollen och kunde relativt enkelt skjuta in 1-0 för LFC.
Bortalaget hade det svårt efter målet, det lilla självförtroende man visade i inledningen av att kunna hämta något från denna matchen var som bortblåst efter Kristin Mindes tredje ligamål. LFC hade fortsatt kontroll på match och bollinnehav.
Den duktiga Stina Blackstenius hade svårt att hitta ytor, och om inte Pernille Harder hittat de där ytorna mellan backlinje och mittfält hade hemmalaget svårt att skapa de riktigt heta lägena för en uttökning. Bollen var som oftast i hemmalagets ägo och många gånger såg LFC:arna bättre tränade ut än sina motståndare. De var snabba med och återerövra förlorade bollar och låg oftast steget före i huvudet om var bollen skulle hamna i många av situationerna. Offensivt gick det oftast en touch för långsamt för att kunna luckra upp ett lågt liggande Umeå-försvar.
Stina lyckades komma förbi några gånger före halvtidsvilan med några avslut, även Emma Lennartsson testade utifrån utan att 1-0 ledning växte.
Första halvlek slutade 1-0 till LFC, med 14 – 0 i avslut mot mål.
Umeå-tränaren Maria Bergkvist gjorde ett byte i halvtid då hon kände att Lina Hurtig gjort sitt, en blek insats för en spelare som kan mycket mer, och in kom förra årets gulddödare på Linköping Arena – Jenny Hjohlman.
Martin Sjögren väntade med sitt första byte till den 57:e minuten då han tog ut Tove Almqvist. In klev Fridolina Rolfö istället. Under samma sekvens som bytet tog plats kunde Pernille Harder pricka in 2-0. Efter en tilltrasslad hörna som till slut hittade ner till hennes vänsterfot kunde hon distinkt sätta dit sitt 7:e mål för säsongen.
Skönt för hemmalaget som fick en aning andrum.
Bollinnehavet fortsatte hos hemmalaget och både skott utifrån och hörnor kom titt som tätt mellan matchminuterna 55 och 70. Malin Reuterwall hade inte mycket att göra i UIK-målet den andra halvleken. Hon räddade Fridolina Rolfös försök mot mål, annars var de flesta skott som LFC avlossade utanför ramen.
Umeå IK flyttade upp med inbytta Elin Bäckström, Hjohlman och Rita Chikwelu för att försöka pressa LFCs backlinje och försökte sätta igång bollen snabbt från målvakt till backlinje för att försöka hitta längre på dessa tre. Särskilt långt kom man inte då hemmalagets offensiva presspel inte gav möjligheter att slå precisa crossbollar. Det var en backlinje som hade koll på allt som kom i deras väg. Hemmaspelarna sjönk snabbt ner i ytan som var tänkt för Hjohlman att springa på.
Med 9 minuter kvar satte Martin Sjögren in löftet Emilia Larsson och bytte till en 4-2-3-1 formation.
I den 88;e minuten kunde Pernille Harder på straff fastställa slutresultatet 3-0, efter att hon själv blivit fälld nere vid vänsterkanten av straffområdet.
Umeå IK fick till slut ett avslut på mål och det var i slutminuterna av matchen Rita Chikwelu testade från håll. Cajsa Andersson fick för första gången denna säsong hålla sin bur ren, något som Martin Sjögren nog är väldigt nöjd med.
Claudia Neto kanske behöver göra mer poäng per säsong för att kunna hyllas ordentligt i media, men så nyttig som hon är på det centrala mittfältet för LFC – i ett sådant lag som äger mycket boll och ofta har sin backlinje vid mittlinjen – går inte att sätta ett pris på. Hon är så väldigt duktig på att bromsa upp motståndarnas anfall redan innan de hunnit påbörjas, en detalj som Portugals landslag ska skatta sig lyckligt över, och som Pia Sundhage nog grämer sig över att inte ha till sitt förfogande i det svenska landslaget.
Annars var det en dag på kontoret för ett LFC som ser mentalt starkare ut än tidigare säsonger. Nästa match väntar mot FC Rosengård borta, en tidig seriefinal som kan vara en sådan typisk 6 poängsmatch. Dagens match mot Umeå var nog väldigt skönt inför den matchen.
Text: Eric Svensson