Landslaget mellanlandar i Malmö, inför en bortamatch i EM-kvalet. Dagarna i Holland där det hände mycket för mittfältaren är fortfarande starka minnen.
Efter två säsonger där Emilia Appelqvist åkt in och ut ur truppen, en skadefylld höst 2014 kom ett litet genombrott förra året.
Hennes defensiva uppsikt, löpstyrka och duellinställning bar hela vägen till VM med ett inhopp mot USA som höjdpunkt.
När landslagsåret började i Göteborg stod Appelqvist mitt emellan rutinerade duon Lisa Dahlkvist och Caroline Seger.
– Jag har ju varit med ett tag, inte spelat så mycket utan mest hoppat in. Jag känner att jag tagit kliv hela tiden och det var skönt att få starta mot Skottland, säger hon.
Hittade du din roll med de samspelta kollegorna?
– De känner varann och hittar varann bra, absolut. För mig är det bara att ta mer och mer plats. Jag har ju spelat med dem tidigare i Tyresö.
Erfarenheten från åtta allsvenska säsonger kom väl till pass, I Rotterdam kunde hon göra mer för att rätta till sitt eget landskampsantal och försvara en central plats.
Utifrån sett få matcher från start och rätt in i hetluften, över två gånger 90 minuter hade Appelqvist en annan attityd.
– Jag har varit med så pass länge och känner mig så pass trygg i det, det var bara ut och köra. Det var så himla kul att få chansen och jag ville bara göra det så bra som det gick.
När lagledningen hämtade in GPS-värden hade hon sprungit längst av alla mot Norge. Det blev vila i mellanmatchen mot Schweiz, Appelqvist var tillbaka när Sverige säkrade OS-platsen och siktar själv mot mästerskapet i sommar.
– Självklart är OS ett mål, sen är det svårt att spekulera om mina chanser. Jag kan bara köra på här och i klubblaget så får vi se hur det blir.
Hennes egen plats är konkurrensutsatt, alltifrån en nedflyttad anfallare till en uppflyttad back kan ta över, förutom de renodlade mittfältsalternativ som redan finns inom laget.
Med en väl utvecklad förmåga att läsa situationer håller Appelqvist i sin blågula tillvaro. Om det räcker att ta plats som en av 16 utespelare i OS-truppen är en annan fråga.
– Jag vinner mycket närkamper men vill bli ännu mer delaktig i offensiven och få ännu mer boll.
Hur tänker du kring att satsa framåt?
– Jag har inga problem med det, det handlar bara om att jag har haft en balansroll i tidigare klubblag. Att få kliva upp ett snäpp är bara roligt, jag tar mig gärna in i straffområdet och hotar, säger Emilia Appelqvist och vill plocka fram kompetensen från grunden.
– Jag var anfallare i många år, blev omskolad i Upplandslaget som 14-åring. Sen var jag offensiv mittfältare, blev defensiv när jag var 17-18 år.
Närmast väntar Slovakien i vårens första EM-kvalmatch. Samma vinnarvilja som i det täta OS-kvalet, möjligen ett annat lugn än i vinna-eller-försvinnamatcherna för en månad sedan.
– Det är klart att det var en bubbla med mycket matcher på kort tid i Holland. Det gällde mycket då, men det här är också en tävlingsmatch. Med målet att ta oss till EM är det viktigt, jag laddar lika för båda uppgifterna, säger Emilia Appelqvist.
