– En dag som denna är det viktigt att skilja på resultat och prestation. Vi spelade bra fotboll mot världens bästa lag, sade Pia Sundhage.
Sexan mot tvåan på världsrankingen i vänskapsmöte. Sådana tillfällen innehåller alltid andra omständigheter utöver fotbollskunnandet som ger extra intresse.
I fallet med Sverige mot USA frågan om gästernas revanschlust eller det mentala övertaget för blågult efter straffdramat efter OS skulle betyda mest?
I matchinledningen var det framförallt hemmalagets vilja att pressa och utmana som tog initiativet.
Kosovare Asllani var inspirerad och pigg, drog igång passningsspelet. Tillsammans med Caroline Seger tog hon varje chans att stressa när backlinjen rullade i sidled.
Nilla Fischer tog ett kliv upp och återerövrade bollen och vann duellerna med pondus samtidigt som Lisa Dahlkvist skickade upp distinkta framstötar längs marken.
–Vi är samspelta, det är inte så många konstiga felpass som det varit tidigare, sade Sundhage.
I den sista ytan framför mål haltade dock spelet.
Lite bättre uppsikt när mittfältet ögnade mellan två-tre passningsalternativ och valde ett annat än det som gav de största utrymmet hade gett vassare chanser.
Lite enklare framspelningar när mer folk fyllde på framåt hade gett ytterligare spets i den aggressiva öppningen, men det lossnade aldrig på allvar.
Bara fem avslut på mål när Sverige så ofta tillbringade tid nära USA:s straffområde var också i underkant. Sundhage alstrade ingen oro halvannan månad före EM-premiären.
– Det är så enkelt som när någon av de här spelarna gör mål så lossnar det. Idag skapar vi mycket mer än tidigare, sade hon.
USA var inte längre bort än den patenterade kapaciteten att ställa om, två skärande passningar tog bollen från egen planhalva till offensiv box där dock Hilda Carlén agerade vaket när hon blev varse om faran.
Carli Lloyd avslutade utanför innan hon blev utbytt i paus, Fridolina Rolfö måttade också för Sverige i en stabil halvlek innan hon med tanke på funderingarna om tänkbar anfallsduo fick lämna plats för Mimmi Larsson.
Caroline Segers forcering när Rolfö hållit bollen i konkurrens med flera försvarare strax utanför straffområdet hotade dock 0-0 mest, Allie Long bröt skottförsöket men fick större problem att hindra studsen från att nå nät.
Föga förvånande kom det första målet på kontring, 0-1 på tavlan efter svensk markeringsmiss och en onödig lucka på vänsterkanten. Crystal Dunn jobbade fram läget med kvicka fötter, Rose Lavelle fick äran att måla i sin tredje landskamp.
– Där blir vi lite hängande på vår vänsterkant, det hade vi kunnat undvika om vi hade ställt om lite snabbare.
Bland trötta spelare bestod energin. Sverige jagade ett kvitteringsmål, skickade långt mot Lotta Schelin och kastade fram vad man hade på frisparkar.
Magdalena Eriksson äntrade arenan som hörnläggare, Kosovare Asllani prickade överliggaren som det sista hotet inför 10 011 åskådare.
Arbetsinsatsen var oklanderlig men den låga målfrekvensen fortsätter vara ett gissel. Fem av årets åtta landskamper har slutat med offensiva nollor.
– Vi har en utmaning att träna på avslut och kvalitet på avslut hela vägen fram till EM, sade Pia Sundhage.
