– Jag känner Fridolina sedan innan, vet hennes styrkor, sade Blackstenius om Rolfö.
– Vi har spelat ihop i tre år, känner varandra på planen och det är skönt, replikerade Rolfö om sin tidigare klubbkamrat.
På egen hand var Blackstenius Sveriges bästa i en svag första halvlek. Utan hennes okuvliga forcering hade blågult varit ett anfallshot och en straff mindre, hon visade tidigt att hon tagit den upptrappade träningen efter smällen mot huvudet mot Ryssland på rätt sätt.
– Jag kände mig redo för att spela igen, skönt för självförtroendet att göra mål men jag är besviken över chanserna där jag skulle gjort mål. Framförallt nicken i stolpen, summerade hon.
Startspelare för andra matchen i rad och mål för andra matchen i rad kunde Blackstenius ändå leva med, särskilt som det blir minst en match till och chans till medaljmatcher för Sverige.
Hur mycket det saknade 3-2-målet till möjlig gruppseger och annat kvartsfinalsmotstånd kommer att betyda får tiden utvisa. Däremot stod det redan klart i halvtid att Fridolina Rolfös kvaliteter som bollhållare och framspelare inte skulle behöva stå och vänta längre.
Tillsammans med avslutare Blackstenius skapade hon flera av de bästa möjligheterna, inklusive situationen fram till den andra kvitteringen med bättre skärpa efter paus.
– I första halvlek blev ofta Lotta och Stina två mot två med deras mittbackar, vi ville fortsätta på det spåret och utmana, sade Rolfö.
Stina Blackstenius:
– Vi hade en 30-minutersperiod i andra halvlek där vi hade mycket fasta situationer och skapar mycket chanser.
Trots dominansen, förvisso mot ett redan utslaget lag kom inga fler nätkänningar. Förlust i sista gruppspelsmatchen med chans att påverka sitt slutspelsöde är ingen bra huvudkudde när Sverige lägger sig till rätta med en kvartsfinalplats.
– Det är tufft att förlora, men vi får lägga den här matchen bakom oss och fokusera på kvartsfinalen. Det kommer att bli en häftig och spännande match att spela, sade Blackstenius.