Sedan Womens Professional Soccer (WPS) startade i våras har det amerikanska landslaget bara samlats en gång till skillnad från andra år då ni haft cirka 220 dagar/år tillsammans. Kan du se någon konsekvens av detta eller uppväger matchandet i ligan de förlorade dagarna?
-Vi märkte skillnad direkt när vi samlades inför Kanadamatchen. Spelarna är i träning av olika coacher i olika lag som alla kör sina metoder och det märktes. Spelarna hade olika status vad gällde styrka och uthållighet och som en konsekvens av detta kommer vi säkerligen att anställa en fystränare inför nästa säsong. Han eller hon får till uppgift att på distans hjälpa spelarna, som också är anställda av förbundet och ingår i landslagstruppen, med att upprätthålla den fysiska profil vi kräver.
När cirka halva serien i WPS är spelad toppar Los Angeles Sol och övriga lag sladdar efter rätt betänkligt?
-Los Angeles Sol är bäst helt enkelt. Dom har den bäst sammansatta truppen. Målvakten Karina LeBlanc har spelat bra i målet och gjort ett antal avgörande räddningar. Man har en skaplig backlinje som tillsammans med övriga i fronten håller ihop spelet mycket bra. Nyckelspelare är förutom Marta, Camille Abily ifrån Frankrike som har gjort sex mål och leder skytteligan och Aya Miyama (Japan) som är en härlig mittfältsstrateg. Shannon Boxx har börjat hitta tillbaka till storformen vilket gläder mig förstås. Marta är mycket bra men inte lika dominant som när hon spelade i Sverige. Men hon får markering på sig och skapar ytor åt de andra spelarna och är alltid ett orosmoment för motståndarna med sin teknik och snabbhet.
Caroline Jönsson är den av de svenska spelarna som är mest framträdande. Du har sett henne spela, vad blir ditt omdöme?
-Hon är absolut en av ligans bästa målvakter och toppar statistiken över antal gjorda räddningar. Hon betyder förstås mycket för Chicago Red Stars.
Om du skulle ge ett omdöme om ligan rent generellt, hur låter det?
-Det är väl bara att konstatera att det är skillnad på toppen och botten. Los Angeles har i princip dubbelt så många poäng som närmaste konkurrent (tabellen haltar) och sen är det inga jättestora differenser mellan tvåan och sjuan.De utländska spelarna är mer framträdande i sina lag än vad de amerikanska landslagsspelarna är och för mig kan det kännas lite oroande men samtidigt skapar ligan en större bredd och på sikt bör det ge spelarna en bättre grund att stå på. Redan nästa år utökas ligan med två nya lag, Philadelphia Independence och Atlanta och i framtiden kanske vi kommer att ha lika många lag som man har i Damallsvenskan, säger Pia till damfotboll.com.
