Därmed reducerades hemmalagets chans att vinna serien till matematik med såväl x, y och z som osäkra faktorer.
De rena misstagen var ytterst få av båda lagen. Det var tanke och uträkning bakom det mesta.
LdB FCs laguttagning var på slak lina med halvskadade spelare förutom de som redan gjort sin sista match för säsongen. En smal trupp som ändå gjorde en mycket bra insats mot lika bra motståndare.
– Prioritet ett var att stoppa LdB FCs snabba omställningar. Det är de duktiga på, förklarar LFCs tränare Magnus Wikman.
LdB FCs tränare Jörgen Petersson hade hoppats att den uppställning han valde skulle ha skapat ännu fler målchanser genom att komma runt på kanterna.
Manon Melis flyttades ut som höger yttermittfältare medan Frida Nordin fick gå in i mitten. På topp placerades förra Linköpings-spelaren Maria Aronsson.
Första halvleks bästa chans var dock när Nilla Fischer sköt utanför efter en frispark in i straffområdet.
Första halvlek var Therese Sjögran planens drottning och vann matchen i matchen mot Linköpings Caroline Seger.
Båda föll tillbaka i andra halvlek.
Alldeles i början av densamma hade LdB FC sin bästa chans när Frida Nordin på Therese Sjögrans skruvade inlägg drog iväg ett skott som svepte tätt utanför Sofia Lundgrens bortre stolpe. Manon Melis provade ett skott som passerade flera Linköpings-spelare i straffområdet men styrdes undan av en sista fot framför mållinjen.
Inskiftningen av Kosovare Asllani (för Petra Larsson) i mitten av andra halvlek förde LFC närmare hemmamålet och gav flera avslut.
– Jag tycker att vi växte i andra halvlek, sade Caroline Seger efter slutsignalen.
– Vi fick matchen dit vi ville med undantag av att det inte resulterade i mål, konstaterade Jörgen Petersson.
– Vi har i alla fall ödet i egna händer när vi möter Umeå hemma efter landskampsuppehållet, avslutar Magnus Wikman.
