Den tekniska studiegruppen som följde alla matcherna konstaterade av uppställningen 4-2-3-1 var den vanligaste för åtta av de tolv lagen.
Kvaliteten hade ökat i att föra spelet, passningar, ta bort mittfältare och ensamma anfallare samt att ställa om snabbt. Spelarna gav varandra mindre utrymme och tid med bollen. Målvakterna gjorde färre misstag.
I en diskussion mellan de fyra semifinalisternas förbundskaptener förklarade Tysklands Silvia Neid att hon byggt laget kring de som visade mest vilja att vinna.
Hope Powells England mötte Tyskland i finalen och kunde bara instämma.
– Vi lyckades hålla emot men på bänken hade Tyskland spelare som skulle gå in i vilket landslag som helst.
De har självförtroende att alltid kunna göra mål i vilket läge som helst. Det visade sig främst i deras kontringsspel. Motståndare som inte klarar ut det får problem. Deras direktspel gör att man kommer för sent.
Norges Bjarne Berntsen fyllde på:
– Vi ledde med 1-0. Tyskland bytte in tre som alla gjorde mål.
Färre skador
Danmarks förre lagläkare Mogens Kreutzfeldt sammanfattade att spelarskadorna var färre i detta än i EM 2005. Det gällde även F19-EM. Han underströk vikten av samarbete mellan klubbar, tränare och de medicinska teamen för att förebygga skador.
