– Jag var jättespelsugen så det var skönt, jag vet att jag är bra så när jag kom in, sade hon.
Öqvist var snabb på plan precis som vanligt. Efter matchen var hon också den första som tog sig ut för att möta pressen.
– Vi dansade lite, sitter och snackar, pratar om situationer, sade hon om den sköna stunden som laget hade för sig själv och kunde ta in att det blir kvartsfinal om en dryg vecka.
I kommentarerna förmedlade hon också samma upfattning som de övriga spelarna. Sverige var både bättre än Nordkorea och bättre än senast.
– Jag tycker att det var en mycket bättre match idag, lite roligare också när de bjuder upp lite mer än vad Colombia gjorde. Men vi var det bättre laget.
Från sin position på bänken såg ”Jossan” att blågult hade de allra flesta farliga chanserna, en säker defensiv och bra kontroll på matchen.
Dryga tio minuter senare ersatte hon Jessica Landström, som en del av ett test med 4-2-3-1-spel. När metoden prövades förra gången, jagade landslaget kvittering mot Japan. Nu använde man däremot varianten för att täcka upp bakåt.
– Man kan använda 4-2-3-1 som ett offensivt spel och lyfta upp yttrarna eller så kan man göra det lite säkrare genom att vara tighta på mitten. Det är främst det hotet man är rädd för mot Nordkorea, sade förbundskapten Thomas Dennerby som skickade in en spelare med massor av energi på plan.
Josefine Öqvist löpte för att hitta ytor, utmanade när hon hade boll och tog vara på chanserna för att få de koreanska spelarna att hänga ännu mer med huvudet.
Själv var hon mest överraskad över att de var så lätt att kliva runt.
– Jag tycker att de har en jätteseg backlinje, trodde verkligen att de skulle vara bättre. Jag fick inte en enda smäll.
Vad fick du för instruktioner när du skulle gå in?
– Jag skulle bara köra, gå i djupled och störa dem. Jag spelade kanske 17-18 minuter men ändå tycker jag att jag gör ett bra inhopp på så kort tid, skapar en målchans.
Öqvist var lika nöjd med inhoppet som hon var med att få vara med i 4-2-3-1-uppställningen. En position som vass avslutare med den rätta löpningen i sikte passar henne perfekt.
– Man springer bara och jagar, men att springa mycket i djupled är min starka sida. Skönt att få komma upp, det är där jag känner mig bekväm och har spelat hela säsongen, sade hon om sin roll i formationen.
Viljan och attityden i Öqvists spel gav ändå positiv injektion till det svenska laget och bidrog till att Sverige kunde föra boll och hålla hela vägen. Självkritisk var hon bara till avslutet när hon tryckte till från kanten men inte fick riktigt bra träff.
– Det är sådana lägen som tränas på hela tiden, man ska få det på mål, försöker lägga den i bortre men jag kanske skulle ha lagt den stenhårt på första.
Men det missade avslutet betydde ingenting för den pigga inhopparens känsla efter matchen. Öqvist var ett stort leende hela vägen ut till spelarbussen som tog landslaget till ännu en segermiddag.
