Åtminstone här och idag har VM-bronset inte gett någon direkt effekt på publikantalet. Bara 297 personer hade sökt sig till Södermalm och denna första seriefinal mellan lagen direkt under respektive över strecket. Två poäng efter låg Hammarby och hade chansen att gå om Piteå i händelse av vinst.
Medan Piteå kunde börja matchen med ett friskt lag med bland andra kanadensiske klassmålvakten Stephanie Labbé för första gången mellan stolparna sedan den 1 maj, hade Hammarby en hel del skadebekymmer. Japanska mittfältaren Mami Yamaguchi har opererats i knät och Jessy Sharro är korsbandsskadad. Visserligen stod Minna Meriluoto åter i mål efter att hon brutit tummen i matchen mot KIF Örebro.
Inför säsongen hade Tino Katsoulakis försökt att ändra Hammarbys spel, att låta laget rulla boll. Nu med nio matcher spelade och bara två mål gjorda på 810 matchminuter ser det annorlunda ut.
– Vi har ändrat vårt spelsätt. Vi har helt enkelt tappat för mycket boll i uppspelsfasen och vi har varit ovassa framåt, så nu är det grisfotboll som gäller, sade Tino Katsoulakis efter matchen.
De första tio minuterna hade Hammarby ett hårt grepp om händelserna på planen. Och direkt två vassa målchanser, först en nick av Helen Nottebrock som Stephanie Labbé räddade till hörna och sedan ett skott av Katrine Petrous som strök knappt förbi. Då hade man hunnit spela tre minuter och 26 sekunder. Två skott av Leena Puranen gick knappt förbi vänstra krysset. Det var i stort sett Hammarbys bästa chanser att ta ledningen. Men bollen ville inte in. Och Piteå-spelarna jobbade sig in i matchen. Stephanie Labbé utstrålar stor säkerhet i målet och framför henne imponerade VM-spelaren Faith Ikidi åter stort. Ett positionsspel i världsklass och suveräna brytningar plus att nigerianskan har en viktig roll i uppspelet också. Med varje minut som gick, med varje försök av hemmalaget som hon förstörde blev hon bara bättre och bättre.
– Spelet i den första halvleken var ganska förväntat. Vi hade säkert också problem med värmen och den här planen skördar också sina offer, men vi hade tålamod, stod bra i positionerna och tvingade Hammarby att överge sitt spel, sade en belåten Piteå-tränare Peter Grundström.
Omedelbart efter andra halvlekens början tog Piteå ledningen genom en fin lobb av June Pedersen över Minna Meriluoto. Bara tio minuter efter ökade Victoria Forsmark till 2-0. Slutresultatet. Hemmaleget fick inte till lika vassa målchanser som i matchens början medan Piteå hade kunnat ökat ledningen till 3-0 när Bajen fick sätta allt på ett kort. Två gånger träffades ribban.
En mycket bitter förlust för Hammarby DFF, laget som alltid har spelat i Damallsvenskan som har gjort två mål på numera 900 minuter. Man får med andra ord spela sju timmar och 30 minuter för att göra ett mål och det är definitivt för lite för att säkra kontraktet. Och avsluten är också det spelmoment som tränaren Tino Katsoulakis försäkrar ska nötas om och om igen på träningarna. Men frågan är ändå om den befintliga truppen är inte för tunn för att på allvar kunna konkurrera med Piteå eller Jitex som båda numera är fem tunga poäng bättre i tabellen.
Laget var ganska medvetet om hur tungt dagens förlust var, men Tino ger sig ändå någorlunda optimistisk:
– Ingenting är kört, säger han och påpekar att Hammarby alltid varit bra på att höja sig när det behövs. I år känns det dock lite extra svårt och utan förstärkning kan det mycket väl betyda spel i Norrettan 2012.
Text: Rainer Fussgänger
