– Helheten i år tycker jag känns bra fysiskt, plus att jag inte har haft några problem med skador. Det gör sitt jag känner att jag har höjt min lägstanivå, säger Johanna.
Att vara på gränsen, och de senaste gångerna precis utanför mästerskapstruppen är verkligheten för mittfältaren med moderklubb Byttorps IF utanför Borås.
Hon fanns på plan när Sverige spelade sin sista landskamp inför trupputtagningen till VM i somras, likaså i återstarten mot Tyskland senast.
Att missa i allra sista stund, för hon har varit en av de sista spelarna som ställts bredvid både då och till EM 2009, kunde ha slagit undan benen på ambitiösa Almgren.
Nu antog hon istället utmaningen att arbeta bort de brister förbundskaptenen såg. En av dem – lyfta sitt försvarsspel till samma höga nivå som offerviljan och spelsinnet framåt.
– Klart att det var en besvikelse att inte komma med till VM, man skulle ljuga om man sa någonting annat. Thomas tycker väl att jag var, hur det är nu vet jag inte, en envägsspelare. Därför valde han att ställa mig utanför.
I våras fick Johanna veta förbundskaptenens tankar. Sedan dess har hon haft en hektisk höst – hjälpt Kopparbergs/Göteborg till andraplatsen i serien, förlängt säsongen med Champions League och Svenska Cupen.
Allt samtidigt som hon i både egna och andras ögon blivit bättre, med en stark motivation att bli mer komplett på plan.
Biljetten till landskampen i Hamburg kom först efter några återbud..
– Jag kände att jag tog det till mig, har tänkt på mitt försvar och jag känner att jag har tagit ansvar och också blivit bättre på det. Jag ville så gärna vara här, det har varit mitt mål sedan jag var liten och damlandslaget är fortfarande mitt mål. Att slå sig in här på riktigt och få en trygghet i landslaget vilket man inte får när man inte är given i truppen betyder mycket. Får jag den tryggheten tror jag att jag kan spela ut mitt fulla register här i landslaget säger Johanna.
Bättre och jämnare
Johanna Almgren spelade respektlöst i 35 minuter på bortaplan mot fotbollsstormakten Tyskland. En insats som öppnar vägen för fler landslagsuppdrag, en chans till en chans till att till slut komma med till OS för andra gången.
På den vägen är det inte bara att bli bättre som sporrar, att hålla sig kvar på topp över längre tid är också en del av målbilden.
– Förr har jag ibland känt att jag varit något ojämn och de (landslagsledningen) har väl tyckt det också. Det räcker inte att bara göra fyra-fem riktigt bra matcher och sedan ligga på en dålig nivå i de andra. I år har jag vågat väldigt mycket, gjort det jag är bra på, varit kreativ och legat bakom mycket. Hela laget har varit j-kligt bra, då växer man som individ också.
Om den uteblivna VM-platsen är årets största besvikelse var Kopparbergs/Göteborgs avslutning i Damallsvenskan, andraplatsen och att man ordnade ytterligare internationella matcher i Champions League desto större glädjeämnen för Johanna Almgren.
– Säsongen förlängdes med en månad kan man säga, det kändes inte ett skit i och med att det är så roliga matcher. Just att vi säkrade Champions League också till nästa år, gör det nog till mitt roligaste år med allt som har hänt.
Utlandsproffs? – inte uteslutet
Johanna Almgren har fått mycket av sin spelarutveckling och många goda minnen i Göteborg dit hon kom från Bälinge 2004. Hon är rak med att det krävs mycket för att hon ska nappa på ett erbjudande utomlands.
– Man säger att man ska vara som bäst mellan 28 till 30, jag har fortfarande några år kvar om kroppen håller. Jag har varit i Göteborg i sju säsonger, klart att man vill testa sina vingar någon gång även om allt känns förbannat rätt i Göteborg.
Sneglar du mot något speciellt land?
– Jag har aldrig haft något så konkret på bordet. Man vet ju att den tyska ligan är bra och självklart intressant, men först måste det finnas ett intresse. Samtidigt har vi Champions League och allting i Göteborg, man lämnar inte gärna det.
