2011 har varit ett speciellt år för Sofia. Året började i Umeå IK och avslutades i FK Rossijanka. Det började i en klubb som inte ansågs ha med toppstriden i damallsvenskan att göra och slutade i en klubb som i vår spelar kvartsfinal i Champions League.
– Året har varit fantastiskt roligt. Det blir svårt att sammanfatta det. Men det gick bra för både mig och UIK, vi slogs ur underläge och gjorde det väldigt bra. Sen blev jag uttagen i damlandslaget. Det har varit en dröm för mig enda sedan jag såg VM–hjältarna 2003 VM i Tyskland, fullt med publik och en bronspeng på det, det var fantastiskt roligt. Sen gick jag till Rossijanka och blev utlandsproffs. Det har varit ett fantastiskt roligt år, jag hoppas att jag kan titta tillbaka på det senare under min karriär.
På hemmaplan
Just nu befinner sig Jakobsson i hemstaden Örnsköldsvik. Egen träning varvas med vila och, om jag tolkar henne rätt, för lite fotboll för att stilla abstinensen.– Jag har varit i Umeå ett tag men jag har inte tränat med dem. Jag tränar på egen hand, det blir gym och löpning. Sen har jag tänkt åka upp till Umeå och förhoppningsvis va med UIK och spela lite boll. Jag har spelat Futsal med brorsan och hans kompisar, man blir väldigt sugen på att spela boll när det bara är gym, säger hon.
Vi pratar på mer om VM och inte helt oväntat får Sofia en drömmande ton på rösten när vi återkommer till mästerskapet i Tyskland.
– Det är en speciell känsla när man pratar om VM. Jag har aldrig varit med om så mycket folk. Ett VM i Tyskland måste vara bland det största man kan uppleva, säger hon och vi diskuterar vidare om hur Sofia snabbt gick från landslagsdoldis till startelvamaterial, enligt media.
– Jag läste rätt mycket under VM och det är kul att folk ville att jag skulle få mer speltid men det kommer förhoppningsvis fler mästerskap, då ska jag göra mitt yttersta för att vara med.
Efter VM stod det klart att Sofia Jakobsson skulle bryta mark på annat håll. Snart skrev hon på för FK Rossijanka och blev därmed första svenska att pröva sina fotbollsvingar på rysk mark.
– Jag trivs jättebra! Jag har ju bara varit där 2 månader men det känns bra. Jag trivs bra med laget och träningarna. Jag har kommit in i det fort och när vi spelat matcher känns det som jag varit med mycket längre, deras spel passar mig, berättar Sofia och passar även på att tillägga att hon läst, men inte brytt sig om, kritiken hon fick i och med valet av den ryska ligan:
– Jag tror på det fullt ut, jag tror att jag kommer att utvecklas och då spelar det ingen roll vad andra tror. För mig känns det helt rätt.
Sist men inte minst skickar hon iväg en tydlig passning till Tomas Dennerby – Sofia vill med till OS i London:
– All hård träning jag gör nu är för att jag ska komma så väl förberedd till OS som möjligt. Ja, OS och klubblaget.
