– Det ska bli oerhört spännande, säger Anita förväntansfullr. För första gången har vi ett gemensamt lag. Vi har två tjejer från Skottland och två från Wales i truppen.
Vilket motstånd kommer ni att möta och hur ser du på dem?
– Vi spelar mot Nya Zeeland, Kamerun och Brasilien. Jag tycker att det är en ganska tuff grupp. De flesta tror nog att Brasilien är starkast av de andra lagen. Men vi har mött Nya Zeeland ett par gånger och vi vet att de är riktigt bra. Endast Kamerun vet jag inte så mycket om, men de har ju tagit sig vidare mot Nigeria eller Ghana.
Anita Asante har bott på olika ställen som fotbollsspelare. Hon har spelat för både Chelsea och Arsenal Ladies i London, vunnit fler titlar med Arsenal och även tagit hem UEFA Women’s Cup med Arsenal i finalerna mot Umeå IK när det begav sig.
I USA har hon spelat för flera proffslag och vann guld med Sky Blue FC det första året WPS spelades 2009. I St. Louis var hon och fick uppleva hur laget upplöstes av ägarna, då var hon klubbkamrat med Madelaine Edlund och Elaine.
Hon pratar mycket om olika erfarenheter som hon tagit med sig i sitt personliga CV som fotbollsspelare.
– Jag har verkligen njutit den tid jag tillbringat i Sverige nu. Det är en annan sorts träning, ett annat sorts spel. Det är alltid bra att kunna lägga till detta till din erfarenhet. I St. Louis hade vi en brasiliansk tränare [Jorge Barcellos], det var även det en ny erfarenhet, en ny stil. Allt detta ökar min kunskap om fotboll.
Hur ser du fram emot att spela i London?
– Vi spelar faktiskt de två första matcherna i Cardiff i Wales. Sen flyttar vi in i den olympiska byn och förbereder oss till vår sista gruppmatch mot Brasilien. Vi kommer att möta dem på ett såvitt jag vet utsålt Wembley, det blir dam- och herrmatch den dagen på arenan.
Anita tycker att London har gjort en bra kampanj hittills och uppmärksammat spelen på ett fint sätt. Men någon cykelåkning lär det inte bli för hennes del. Anita Asante gillar nämligen att ta sig fram på cykel:
– Göteborg är verkligen fint. Där kan jag ta med fram med cykeln nästan överallt, något som inte skulle fungera hemma i London. Göteborg är en liten stad och jag trivs väldigt mycket.(Göteborg kallas ju även Lilla London). Folk är hjälpsamma. Nu hoppas jag på ett bra OS ioch sedan kommer jag tillbaka för att förhoppningsvis kunna hjälpa mitt lag.
Anita Asante springer ut från arenan och blir stoppad av några barn som vill ha autografer och när jag efteråt läser att hon håller på med att skriva en doktorsavhandling om vem som egentligen bestämmer inom damfotbollen, känns det som om vi borde ha en anledning att fortsätta samtalet med Anita lite senare i framtiden.
