– Vilken tur, säger den snabbfotade anfallaren som första kommentar till matchen.
Linköpings spel var länge avvaktande och krampaktigt på typiskt premiärmanér. Hela andra halvlek var målchanserna ytterst få och majoriteten av de 806 åskådarna hade goda förhoppningar om att hemmalagets 1-0 efter en knapp timme skulle stå sig som slutresultat.
Då hade de inte räknat med Manon Melis löpvilja och näsa för mål. Mot slutet var det bara hennes ansträngningar att bredda spelet ute till höger som hotade för Linköping.
Skyttedrottningen från fyra av de fem senaste säsongerna slog till igen, även om det poänggivande tillslaget till 1-1 inte kan räknas in bland hennes snyggaste. Ett mål på två chanser, Melis hade också en klockren stolpträff precis före paus, får ändå summeras till bra utdelning.
– Jag var först på bollen och jag såg Hedvig backa, det var inte ens ett bra skott, säger hon om sitt första allsvenska mål för säsongen.
Att Kristianstad ropade om hands i en situation som föregick målet bevekade ingen i domarteamet. Men även i hemmalägret var frågan hands eller inte en icke-fråga i eftersnacket.
– Vi har stor respekt för Manon, man kan inte ge henne mer än tio sekunder. Vi skulle ha hållit oss till det som hände på plan, nu tappar vi fokus, säger tränaren Elisabet
Gunnarsdottír som i övrigt såg sitt lag dominera långa stunder.
– Vi är nära att göra mål hela matchen, hade vi tagit tre poäng hade jag sagt att det var en av våra bästa matcher.
Som spelet utvecklades dominerade istället känslor av besvikelse i Kristianstad. Det var ju hemmalaget som gjorde allt för att matchen kändes allt annat än tillknäppt, tog närkamperna och skickade bollen vidare med distinkta passningar.
Susanne Moberg tog matchen från det inledande spela runt bollen-stadiet med ett rejält skott efter tre minuter. Sofia Lundgren fick peta till hörna men utsattes för nästa prövning strax därefter när tidigare lagkamraten Kosovare Asllani tvingade LFC-keepern till en kvalificerad benparad.
Asllani slet och kämpade hela vägen, med en uppsvullen fot som krävde både linda och is efter 90 minuters fotboll. Om det var nervöst att möta sitt gamla lag på förhand var det inget som syntes på plan. Asllani kanaliserade känslorna väl.
– Jag har starka känslor för den klubben, men under matchen tänkte jag inte på det. Det var bara att köra på.
Från start var hon delaktig i mycket av Kristianstads offensiv, väntade ut passningsalternativen och fann sina nya lagkamrater riktigt bra i seriepremiären.
Ledningsmålet efter 59 minuter var en snygg omställning sedan Linköping återigen blivit av med bollen. Kosovare Asllani spelade fram till Elin Nilsen, två spelare som också hade ett bra samarbete genomgående.
– Vi hittade varandra väldigt bra, hon är nere och möter och jag kommer på djupet, säger Elin Nilsen som börjar få in vanan som premiärmålskytt. Två av hennes fyra mål i fjor kom just i den första matchen.
Båda lagen fick med sig en poäng och något att arbeta med men Kristianstad syntes klart mer redo spelmässigt för premiären. Försvaret med Sif Atladottír i spetsen stod rätt i samtliga offsidefällor och mittfältet vann de flesta duellerna med Katrin Omarsdottírs fysiska spel som mest vägvinnande.
Poängförlusten alldeles i slutet grämde, Elisabet Gunnarsdottír satte prestationen i perspektiv när hon fick frågan hur det ändå kändes att äga matchen mot ett av de favorittippade lagen.
– För mig är det ingen skillnad att spela 1-1 mot Linköping eller något annat lag, alla står på noll poäng i tabellen. Vi har Malmö i nästa, där ska vi ta tre poäng.