En poäng minst är nog nödvändig för att man inte skall behöva ta adjö av OS eller lita på andras resultat. För vem vet, Japan kanske slår redan klara Norge och samma gäller för Nordkorea som möter redan klara Tyskland. Det gäller ju att bli minst näst bästa trea för att gå vidare.
Javisst är det är skräckscenario jag målar upp men likafullt känns det inte helt orealistiskt med tanke på hur gruppspelet sett ut. Det är väldigt jämnt i grupperna. Inga lag har släppt in fler mål än två i samma match. Den målrikaste var den mellan Japan och Nya Zealand som slutade 2-2. Sveriges konkurrenter om en tredjeplats ligger lika bra till som Sverige när det gäller målskillnad. Försprånget skulle Sverige ha fixat mot Argentina.
”Det är dags att ta nya tag i vårt blågula damlandslag” Så sjöng Pia Sundhage, 1987 inför EM i Norge. Det gäller i högsta grad även för dagens landslag som ännu inte övertygat spelmässigt.
Att spelet låst sig behöver man inte vara någon Einstein för att se. Men hur ska man ta sig ur det? Det vet bara tjejerna. Dom vet det dessutom allra bäst och är de enda som kan påverka det i matchen på plan. Hårt jobb och att släppa de psykiska spärrarna för att våga mer är ingen nyhet för dem.
Hårt jobb utför de hela tiden för det är ingen semester att spela en turnering i hög värme och ett klimat som liknar ett våtvarmt omslag. Jag kan intyga, med erfarenhet från stora badmintonturneringar och långa träningsläger i såväl Kina, Malaysia som i Indonesien.
Att våga göra det enkla blir ett måste mot Kanada. Uppspel, mottagningar, det sista viktiga passet, allt måste klaffa – och att det går har bekräftats vid träningar och intygats efteråt.
Kanada verkar vara i fin form men är också ett lag vars spel passar Sverige rätt bra inbillar jag mig.
Vilka spelare kan man då tänka sig passar bäst, och vilka kan tänkas göra någon skillnad mot det vi sett tidigare?
Att Jessica Landström ska börja ifrån start tvekar jag inte på. Dessutom skulle jag vilja se ”Vickan” i en roll längre ner på mittfältet. Hon har ett härligt spelsinne och kan leverera bollar i djupled som vi såväl kommer att behöva.
Tycker inte att Caroline Seger har övertygat. Hon har varit för långsam när hon väl har bollen.
På kanterna vill jag se Therese Sjögran och Linda Forsberg (eller på mitten om ”Vickan” inte går ner). Med Linda får vi en spelare med genombrottskraft, som är en bra avslutare och en kompetent huvudspelare och då har vi åtminstone tre som kan tävla med de högresta kanadensiskorna i straffområdet. Förutom Linda även Jessica Landström och så ”Vickan” förstås.
Jag utgår ifrån att backlinjen blir orörd om nu inte Charlotte Rohlins lårkaka ställer till bekymmer. I så fall går Karolina Westberg in och tar kommandot.
Anna Paulson gjorde utmärkt ifrån sig mot Argentina, så denna gång får nog Frida Östberg starta ifrån bänken (?).
Vi får se om Thomas Dennerby ändrar i sin plan för att greppa den sista möjligheten för laget att hitta tillbaka till det spel som Sverige hade emot Norge i OS-genrepet.
Text: Anette Börjesson
