I den första upplagan av den amerikanska proffsligan valdes hon 2003 till seriens mest värdefulla spelare och fick förra året som första spelare någonsin en plats i Boston Breakers Pillars of Excellence. I somras ledde hon det tyska F20-landslag som vann VM-guld på hemmaplan.
Grattis Maren, du har precis blivit nominerad som en av världens bästa tränare 2010 av FIFA!
– Tack, jag fick ett telefonsamtal igår morse där någon berättade för mig. Jag visste inte ens att FIFA skulle dela ut ett sådant pris. Själv tycker jag att det är lagets framgång i sommarens U 20 VM som lett till det och det är mitt lag som förtjänar ett pris. I alla fall är det bra att chefen också är nominerad, säger hon och ler. Förutom henne finns nämligen också A-landslagets förbundskapten Silvia Neid bland de tio.
Tyska landslag är oerhört framgångsrika. Vad är hemligheten bakom detta och varför lyckas andra länder, t.ex Sverige inte lika bra?
– För det första så kommenterar vi inte andra länder. Vi kan bara prata om oss själva. Och då kan jag säga att vi alla jobbar mycket hårt, och att vi tränare har en gemensam filosofi om hur vi ska spela fotboll. Det börjar med F15 och slutar i A-landslaget. I alla stadier mitt emellan har vi en gemensam uppfattning om hur långt en spelare individuellt ska ha kommit när hon kommer till F17 och därefter när dom kommer till mig och F19-laget . Damlandslagets förbundskapten Silvia Neid och jag jobbar sedan mycket intensivt tillsammans. Jag tycker att detta samarbete tränarna emellan är en nyckel till framgångarna. I ett historiskt perspektiv ser ni den röda tråden, nuvarande förbundskapten Silvia Neid var en gång assisterande förbundskapten till Tina Theune-Meyer som i sin tur varit assisterande till Gero Bisanz. Alla vi har samma syn på fotboll, det finns en stark tradition, säger Maren till damfotboll.com och fortsätter.
– En annan sak är säkerligen också att framgång föder framgång. Om vårat F17-lag vinner EM-guld triggar detta alla andra lag att göra likadant.
Hur känns det att ha spelare under så pass kort tid, du får dem och måste släppa dem efter bara ett eller två år?
Jag tycker inte att det är ett problem. Jag har haft detta jobb nu i fem år, men jag har inte tröttnat. Det som är roligt är förstås att jag kan köra nästan samma program från början igen utan att spelarna tycker att det är tråkigt, de känner ju inte till det, säger hon och ler. Jag har en uppgift att leda dem några steg i deras utveckling, hjälpa dem att bli bättre och komma vidare.
Vilka förhoppningar och förväntningar har du inför VM 2011 i Tyskland?
– Vi har ju en målsättning att kunna visa att vi är ett mycket gästvänligt land, precis som i herr-VM 2006. Minns du hur de tyska städerna som hade ett lag boende i staden var dess vänort? Ghanas lag bodde i Köln och hela arenan i Köln var på Ghanas sida när de spelade. Detta vill vi göra igen. Sedan vill vi fira den största damfotbollsfesten någonsin och hoppas på att den ena eller andra nationella förbundspresidenten kommer till Tyskland och låter sig inspireras av det han ser. Att han sedan åker hem och gör en satsning på damfotbollen i sitt eget land. Det är fortfarande mycket att göra och utveckla i damfotbollen. Men det har hänt mycket också. När jag gick i gymnasieskolan kunde jag inte välja fotboll som lagsport. Det fanns inte tillräckligt många tjejer och jag fick inte spela med killarna. Idag har vi ett problem i Tyskland att det är så många tjejer som vill spela fotboll att vi inte har tillräckligt många lag och avdelningar som kan ta emot dem. Det är också nånting som vi vill jobba på.
Ett mål som ni hade på DFB (Tyska fotbollsförbundet) var ju att utveckla klubbarnas organisation. De fick mer pengar av den totala TV-kakan för att förbättra just detta. Hur har det gått?
– Jag tycker att det syns att det går framåt. En målsättning var ju att alla lag i Bundesligan skulle ha heltidsanställda tränare och det har vi numera. Problematiskt är det för dem som tränar nedflyttningshotade lag och sedan åker ur serien, eftersom de måste tillbaka till sina gamla jobb, men det är ett framsteg att alla tränare i Bundesliga kan arbeta på heltid. Nästa steg är att vi kommer bort från den gamla traditionen med kvällsträningar och har mer träning på dagtid.
Till sist, jag har en känsla av att Tyskland o Sverige spelar rätt så ofta testmatcher på ungdomsnivå. Varför är det så?
– Det kanske stämmer, säger Maren Meinert. Jag har nu jobbat i fem år med F19 och min svenska kollega Calle Barling har jobbat ännu längre. Vi känner varandra väl och kommer mycket bra överens, också på det sociala planet. Det är alltid roligt att träffas. Sedan är det också så att vi kan mycket kort före matchen komma överens om att vi ska byta upp till åtta spelare till exempel. Och plus detta vet jag att vi alltid får ett bra motstånd för mina lag. Mina tjejer får tufft motstånd och det är ju viktigt. Resultatet spelar sedan inte så stor roll i testmatcher, säger Maren Meinert avslutningsvis.
