Klubben hade haft sin årliga egna fotbollsgala, där utmärkelser och omdömen delas ut efter säsongen. Nu hade hennes lagkamrater röstat fram henne till den hedrande utmärkelsen. På Twitter går det också att läsa: ”Congratulations to our Super Swede on a brilliant season”.
–Det var jättekul, verkligen skitkul, visste inte att det fanns något sådant förrän jag fick en uppmaning om att spela in ett tacktal och skicka det till klubben, berättar en glad Jessica, som bidrog till att Melbourne Victory stod som segrare i Westfield W-League, Australiens högsta damfotbollsliga.
Skulle hon kunna tänka sig att göra om bravaden med en ny sejour ”down under”?
–Vet inte, skulle förstås vara kul någon gång i framtiden, men inte som det känns nu. Det var en fantastisk upplevelse och jag fick många vänner för livet där nere, säger hon.
Lömsk ljumskskada stoppar Jessica
Självklart kommer nästa fråga till henne som på beställning. Hur är läget när det gäller hennes skador? För tillfället dras Jessica med ljumskproblem av det osäkrare slaget. Det känns ganska okej när hon tar ut en rak kurs och springer på under träningspassen – att göra sidledsförflyttningar och andra manövrar är det däremot inte läge för.
Självklart är det jobbigt att inte veta när man är fit for fight igen.
– Det är frustrerande, absolut, medger Jessica. För mycket upp och ner i planeringen. Ljumskskador är lömska och det går inte att ställa några prognoser om när allt är bra igen. Det har inte riktigt gått som vi tänkt oss med rehabiliteringen och nu får man ta det dag för dag, tillägger hon med en knappt hörbar suck.
Jessica, det spekuleras ju om att dina skador beror på den alltför snabba omställningen från ett tufft ligaspel i bortåt 40 graders värme till februarikylan i Sverige. Håller du med om det?
– Jo, det ligger nog en viss sanning i detta. Men så var det nog också andra saker som bidrog, tror hon.
– Det blev ingen ordentlig vila för mig på ett och ett halvt år. Mycket hård träning, sedan Damallsvenskan och så, mitt i allt detta, damfotbolls-EM, säger Jessica Samuelsson, som strax efter den allsvenska säsongens slut fick packa sin resväska för äventyr på andra, varmare breddgrader.
Jessica är känd för att ha en formidabelt god fysik, ett konditionsfenomen, helt enkelt. Fråga bara landslagets fysiologer eller Pia Sundhage. Hon nekar inte till påståendet.
– Jag tål mycket träning, jag har mycket vilja och jag ger precis allt!
Det händer mycket runt omkring en för tillfället skadad fotbollspelare med förankring i ett allsvenskt topplag och i landslaget. Är man orolig för vad som sker med sina tidigare givna positioner i truppen när man sitter på rehabiliteringsbänken? Bara det att Lina Nilsson, din konkurrent om högerbackspositionen i landslaget nu får tillfälle att glänsa?
– O, ja, det är jättefrusterande när man inte vet hur länge det dröjer innan man är tillbaks i hetluften. Det är en tuff kamp om platserna, men så ska det ju vara, tycker Jessica, som nästan längtar sig sjuk efter stenhårda träningspass och – det behöver inte sägas – sina startpositioner i Linköping och A-landslaget. Hon hyser ändå vissa och stora förhoppningar om att få gå ut och känna sig för i någon näraliggande match för sitt LFC.
Text. Ulf Ståhlberg
