Hon hade en mittfältsroll jämsides Mariann Gajhede-Knudsen och alltid lika självklara Claudia Neto. Medan Harder, Blackstenius och Minde tog de tre offensiva platserna.
Eskilstuna United försvarade sig som ett lag med en gemensam press, vilket gjorde det svårt för LFC i början av matchen. Gästerna var taggade att visa att de kunde stå emot bättre än Vittsjö. Men när väl en av hemmalagets stjärnspelare kunde lirka sig loss från denna förstapress såg man ytorna som uppstod. Det var precis vad som hände när LFC tog ledningen, 8 minuter in i matchen. Pernille Harder, som alltid, vände snabbt centralt och hittade en yta ute på högerkanten där Fridolina Rolfö smugit sig upp. Med en vrickning förbi Natalie Björn, ett vänsterskott satte hon 1-0.
Man undrade om det skulle rinna iväg likt senaste seriematchen.
LFC skapade efter sitt ledningsmål några farliga chanser. Rolfö testade med sin vänsterfot. Emelie Lundberg i United-målet visade upp fina reflexer för att rädda ut till hörna. Det var inte första gången Rolfö och Emelie ställdes mot varandra i denna match.
En stund senare vände och vred sig Stina Blackstenius ur ett bra läge i straffområdet men kunde ändå hitta Pernille Harder med en finurlig passning. Stillastående sköt hon ett bra skott i vilket Eskilstuna-målvakten återigen var bra med på och räddade.
Det kanske var rätt position för Martin Sjögren att sätta Rolfö på, för gång på gång i den första halvleken kom hon rättvänd mot Eskilstunas backlinje och blev den som spelade fram istället för att vara den avslutande faktorn i anfallen. Hon öppnade upp ton av ytor tack vare sitt snabba beslutstagande, samt att spelare som Blackstenius och Minde som ständigt löpte utan boll. Gång på gång kunde Rolfö storma framåt och fresta Emelie Lundberg på nya, fina räddningar.
Eskilstuna försökte att sätta press på hemmalaget, utan att de riktigt fick något grepp. Malin Diaz på vänsterkanten försökte hitta öppningar bakom LFC’s backlinje utan att riktigt hitta rätt. Det var inte lätt att se exakt matchplanen för hur det skulle bli mål, mer än att försöka vinna bollen högt uppe i planen, för att efter det se vart det skulle kunna leda till.
Men United vaskade fram några chanser trots sitt spelmässiga underläge.
Mimmi Larsson kom i den 32:a matchminuten helt fri med Cajsa Andersson, efter en tam passning av Claudia Neto, då Mimmi snabbt snappade upp den fria bollen. Avslutet var lågt och Cajsa kunde med en benparad parera ut till en hörna. En fin räddning.
På efterföljande hörna nådde bortalaget högst, och Louise Quinn nickade i ribban. Farligt nära gånger två att Esklstuna hittade ett likaresultat.
Mer än så blev det inte för bortlaget i den första halvleken. Emelie Lundberg i målet var bortalagets stora spelare. Det blev återigen en mycket fin räddning efter att Rolfö vänt upp och hittat Pernille Harder till vänster i straffområdet, som försökte skruva den mot den bortre stolpen. Emelie var skillnanden mellan 1-0 och 2-0.
LFC saktade inte av på tempot från första halvleken, lät bollen göra jobbet och såg till att Eskilstuna inte hade tid till att leta efter rätt passning offensivt sätt.
Fridolina Rolfö avancerade centralt, tog sig förbi flera motspelare innan hon avlossade ett väldigt hårt skott som träffade den närmsta stolpen. Det var hemmalagets farligaste chans under de första 10 minutrarna.
I flera minuter fick LFC spela med en man kort, på grund av att Mariann Gajhede fick utgå efter att ha trampat snett. Det mest anmärkningsvärda var att LFC fortsatte dominerade och spelade på i tre, fyra minuter innan bollen gled ut över sidlinjen, och Reneé Slegers till slut kunde äntra planen.
Frustrerande var ändå att det stod 1-0, och Eskilstuna på något sätt gled sig närmare Cajsa Andersson i LFC-målet under en period på fyra, fem minuter. Man kunde känna att hemmaspelarna blev aningen frustrerade över att slutprodukten inte höll lika bra kvalitet som spelet. Även om det inte blev några klara chanser för Eskilstuna United kändes det som att det krävdes en halvchans för att det skulle bli mål.
Tove Almqvist ersatte Pernille Harder efter lite över timmen spelad. Oklart om det handlade om en känning någonstans, eller om hon endast var trött. Penille tackade glatt publiken innan hon satte sig på bänken, vilket tydde på att det var ett byte hon väntat på.
Rolfö klev upp till den högra anfallsplatsen, medan Neto, Slegers och Almqvist blev mittfältskombinationen.
Matchen stod och vägde under de resterande 10 – 15 minuterna. Det var mycket kamp på mittplanen, och blåsten gjorde att bollen stannade upp i luften, vilket bäddade för många närkamper och fick domaren Sara Persson att behöva blåsa vilt i pipan.
Eskilstuna försökte lyfta upp laget och hittade en halvchans man väntat hela matchen på. Ingrid Schjelderup letade upp en fri position i staffområdet efter en tilltrasslad situation vid hemmalagets högra hörnflagga. Hela backlinjen vaknade till liv i sista stund, och tur var det, för Ingrids avslut blev halvdant och Cajsa Andersson kunde snappa upp bollen till slut.
Matchens lirare: Emelie Lundberg, Eskilstuna Uniteds målvakt som gjorde att matchen inte var avgjorde förrän vid slutsignal.
Det blir tredje året i rad Linköpings FC får spela en finalmat i Svenska Cupen.
Text: Eric Svensson
