När jag senast träffade Annika Kukkonen hade hon precis flyttat upp till Stockholm från Skåne. Hon hade inte riktigt lyckats att få mycket speltid i LdB FC Malmö som dessutom hade rekryterat Anja Mittag och Ramona Bachmann inför 2012. Djurgården blev den nya klubbadressen, där fick Annika spela mycket, men fick lämna Damallsvenskan efter säsongens utgång precis som förra året då hon spelade för Sunnanå SK.
I de första meningarna som vi byter ut på en glasklar Skype-linje mellan Stockholm och Örebro lägger jag märke till att Annika Kukkonens svenska har fått en tydlig norrländsk touch efter tiden i Skellefteå. Hon skrattar.
– Du är inte den förste som säger det. Jag vet inte hur detta hände, när jag kom till Stockholm från Skåne pratade jag nog inte skånska, säger Annika Kukkonen.
Efter att hon förlorat matcher för det mesta och fick jaga boll i både Djurgården och Sunnanå borde hon känna sig ganska hemmastadd i Örebro där hon har vunnit 12 av 17 matcher i år och där vinnarkänslan har kommit tillbaka. Men hon håller inte riktigt med och säger att hon utvecklades även 2012 och 2013.
– Då lärde jag mig faktisikt mycket om det defensiva spelet där jag inte var så bra innan. Så även om jag var i lag som inte så många matcher de senaste två åren, har jag själv dock gått vidare i min utveckling som fotbollsspelare.
I den nya klubben KIF Örebro var det lätt att komma in i gänget: – Jag är ju ganska social av mig, sen är det här ett fint gäng och jag har framför allt att tacka den ’finska maffian’ Talonen och Lehtinen som har varit här ett bra tag och hjälpte mig mycket, säger Annika Kukkonen.
Även om spelarna visste att de hade ett bra lag och skulle vara någonstans i toppen hade man nog knappast trott att man skulle ligga på en andra plats kort före säsongens slut. Och tre tunga poäng före Göteborg och Linköping som de flesta hade tippat 2:a respektive 3:a. Jag frågar Annika efter en förklaring och hon kommer med ett inte helt oväntat svar:
– Vi har väldigt duktiga spelare och det finns en bra konkurrens i laget vilket är viktigt. Sen har ju många här spelat länge tillsammans och inte minst så har vår tränare Richard Nilsson väldigt medvetet och klokt byggt upp laget.
Och visst, KIF Örebro har inte lika stora stjärnor som Rosengård. Det finns ingen Anja Mittag, ingen Marta eller Pernille Harder utan ett kollektiv som gör jobbet och som alla i de andra lagen nog skull instämma tycker är väldigt tuffa att möta.
– När vi hade värsta flytet vann vi ju nio matcher i rad och bland annat med 2-0 borta mot Göteborg och 4-0 i Linköping, det var verkligen helt otroligt, säger Annika Kukkonen och det hörs på henne att det är glada minnen.
Och nu alltså det som man skulle kalla ’lilla seriefinalen’ om andraplatsen i Damallsvenskan. Vinner KIF Örebro står dörren till spel i Europa vidöppen med matcher mot Eskilstuna och Jitex kvar.
– Vi har börjat prata om lördagens match. Jag tycker, med tanke på att ingen har väntat sig att vi skulle ha en chans på andraplatsen, så är det Göteborg som har pressen på sig nu på lördag. Jag hoppas att det kommer mycket folk till Behrns arena och stöttar oss.
Mittfältaren Kukkonen har inget kontrakt som sträcker sig över nästa säsong och framtiden är alltså med andra ord inte bestämd ännu. Hon pluggar lite på distans vid sidan av fotbollen men vill gärna jobba lite, så som de flesta andra spelarna i KIF gör just nu.
Så ifall det blir en fortsättning i Närke kommer hon troligtvis att ha ett arbete vid sidan av fotbollen. 24-åringen säger under samtalet också att hon märker att hon blir äldre och när jag skrattar så förklarar hon att många års fotbollspelande tär på kroppen. Nu är det en fotskada som hon dragit med sig ganska länge. I den meningen är det säkert bra att det blir lite lugnare om bara några veckor och att hon kan vila.
Dubbelbelastningen med spel i klubblaget och landslaget finns där. Finland har inte lyckats att ta sig till VM och inte heller blivit en av de fyra bästa grupptvåor i Europa som snart ska spela om den sista europeiska platsen i Kanada 2015.
– Vi var alla väldigt besvikna över det. Det kändes tråkigt, speciellt när man spelade riktigt bra mot Österrike och förlorade med 1-3. I en av de två matcherna mot Frankrike ledde vi faktiskt med 1-0 efter 40 minuter och gjorde i alla fall, i mitt tycke, den bästa halvleken jag spelat i landslaget, men sen kom fransyskorna starkt ut i andra och vann till slut.
I Örebro har nyförvärvet Kukkonen fått en plats i startelvan och spelat alla 17 matcher i serien, 13 av dessa från start. En viktig spelare occh kugge i ett starkt lag som defintivt är årets överraskning i Damallsvenskan. Om de även skulle belönas med Champions-League-spel för en redan nu fantastisk säsong, lär det bli fest i Örebro.
