– Jag skadade ett ledband ifjol och har haft en lång rehabtid och lagom till att jag var bra igång igen pajade jag en fotled, så det har varit en tuff vårsäsong för mig. Inget spel bara fokus på att bli helt frisk och nu är jag här och får äntligen spela, säger Jennie och spricker upp i ett leende.
Vi träffade henne efter matchen mot LdB FC Malmö där Linköping fick se sig duktigt akterseglat åtminstone i första halvlek där hemmalaget hade stort bollövertag.
Hur var det att spela en sådan match?
– Tråkigt att förlora men alltid lär man sig något och för mig är det viktigt att få matchtid och komma in i tempot och tajmingen. Vi hängde inte med i första halvlek men stod upp betydligt bättre i andra då vi var kompaktare som lag.
Du bildar nytt mittbackspar tillsammans med Charlotte Rohlin då Nilla Fischer lämnat LFC och har blivit proffs i Tyskland. Hur känns den utmaningen?
– Härlig får jag väl säga. Jag gick till Linköping för att utvecklas och genom att få speltid kommer ju mycket per automatik. Att sedan få spela bredvid en av Sveriges bästa och mest rutinerade mittbackar som Charlotte Rohlin gör ju knappast saken sämre.
Är hon en bra förebild för dig?
– Absolut. Charlotte får mig att känna mig trygg i det jag gör och även om jag just nu är matchotränad känns det som om det finns en bra kemi mellan oss backar ute på plan. Jag vet att jag kommer att växa som spelare, det gör man i en sån här bra omgivning, säger Jennie avslutningsvis.