Flyttlaset har gått, allt rymdes i en bil, från Solna till Skellefteå. Chauffören är Susanne Nilsson som fått plats med sitt minimala bohag i bilen. Hon körde ensam upp till sin nya tillfälliga bostad.
– Jag bodde i en möblerad lägenhet i Solna och har egentligen mest kläder med mig nu när jag rör på mig igen. Till en början blir det boende i en studentlägenhet medan Sunnanå jagar lägenhet åt mig. Det har inte varit läge att skaffa på sig några möbler ännu, det kanske blir det framöver.
För knappt ett år sedan bytte du Göteborg mot Stockholm och nu flyttar du till en ännu mindre stad. Hur känns detta?
–Oh, det blir inga problem. Jag byter anonymitet mot något annat och det känns bättre. Man har berättat för mig att folk följer Sunnanå och att spelarna blir rätt igenkända på stan. Så kanske blir man rent av stoppad för lite fotbollssnack framöver. Det har jag inga problem med, säger Sussie.
Hennes karriär började i Wä IF i Kristianstad. Sussie är både skånska och….
Svaret finns längre ner och anknyter till rubriken. En annan skånska Camilla Andersson Neptune är för övrigt Sunnanås mesta spelare genom tiderna.
Vad övertygade dig om att en flytt till Sunnanå är rätt väg att gå för dig?
– Det kändes direkt när jag kom upp hit. Inger Arnesson hämtade mig på flyget, hon berättade lite om klubben. Inger har ju ett kul förflutet som landslagsmålvakt och dessförinnan även som utespelare i landslaget. Imponerande tycker jag. Redan på första träningen vågade jag köra mitt race, jag är ju en målvakt som snackar mycket, och jag fick intrycket av det inte kändes som ett problem bland övriga spelare. Alla tog emot mig väl och känslan av att känna sig som en i gänget kom ganska omgående.
Några andra stora skillnader du tror kommer att påverka din utveckling som målvakt?
– Jag fick ett gott intryck både av tränaren Martti Tikkanen och målvaktstränaren Stefan Ekström. Som målvakt vet jag att jag varje vecka kommer att få två pass med målvaktstränare samt två pass med anpassad fysisk träning. Det ska bli kul att få lite specialträning även här, det har jag saknat. Det är inget kul att köra samma fysträning som utespelarna. Att löpa mycket är inte vår specialgren om man säger så, skrattar Sussie.
Du har gjort flera U21 och U23-landskamper. Är A-landslaget nästa mål?
– Det hade ju varit en ära och jag kan väl inte säga annat än att den tanken finns i bakhuvudet. Samtidigt slåss jag med mig själv om att kanske ta chansen i mitt andra hemland Serbien, avslöjar Sussie.
– Jag har ju dubbla pass och har faktiskt fått förfrågan därifrån om att komma ner på landslagsläger inom kort.
Men om du spelar en A-landskamp för Serbien har du väl ingen möjlighet att senare spela för Sverige?
– Nej, jag har kollat detta, så det är jag medveten om. Men konkurrensen är stor här hemma och därför är det så klart en kittlande tanke att få chansen att stå i ett A-landslag.
Vad kan du om serbisk damfotboll idag?
– Det har hänt mycket sedan min mamma levde där. Hon kunde inte spela fotboll mer än på gatorna med kill- och tjejkompisar. Numera har de en förstaliga och ett landslag som för inte så länge sedan spelade 2-2 mot England i en landskamp. England är klart för EM-slutspel, så det var rätt bra att spela oavgjort mot dem. Jag funderar vidare på om jag ska åka på landslagslägret eller inte. Kan bli en kul upplevelse och så får jag bestämma mig senare om vilken väg jag skall gå. Fast nog klappar hjärtat mest för Sverige, det måste jag erkänna, avslutar Susanne Nilsson.
