Nu, tolv år efter att Nordlund fått utmärkelsen som Sveriges bästa damspelare, delade hon ut priset till Schelin. Vi tog ett snack med Nordlund för att höra hur fotbollen förändrats under dessa tolv år men vi var också nyfikna på vad den forna ikonen gör idag.
Sveriges bästa damspelare 2000 fick Tina Nordlund ta emot Diamantbollen från sin förbundskapten Marika Domanski Lyfors och började sedan tala till tv-publiken som inte hade någon koll på hennes fotbollsprestationer:
– Jaha, det var ju roligt det här… Att få vara med på tv alltså, det är inte så ofta vi damspelare får vara det. Sade Nordlund och efter Fotbollsgalans kanske mest omtalade och hyllade tal någonsin visste åtminstone alla tittare vem Umeå-spelaren var.
När Nordlund klev upp på scenen under 2012 års upplaga av Fotbollsgalan gjorde hon det med samma ord som tolv år tidigare. Alla i Globen förstod nog inte var orden kom ifrån.
– Nej, det kändes inte som att alla var med, säger Tina när vi får en pratstund med henne efter att hon delat ut årets pris till Lotta Schelin.
Resten av Tinas lilla tal ägnade hon åt att tala sig varm om den fantastiska utveckling damfotbollen haft, både medialt och ute på planen.
– Nu står fotograferna och väntar in Zlatan för att de vill ha bilder med Lotta och Zlatan tillsammans, säger Tina och slänger ene blick på fotograferna som just i detta nu står och väntar på just det – bilder på Diamantbollen-vinnaren och Guldbollen-vinnaren tillsammans.
– Mediabevakningen för damerna har ökat enormt, jag tycker det är jättekul att de får den uppskattningen och uppmärksamheten. En annan förändring är att idag har spelarna tid till återhämtning på ett annat sätt, många kan livnära sig på fotbollen. Då blir det inte att både jobba och spela fotboll. Det är jättebra, säger Tina och vi pratar mer om hur det var för tolv år sedan – innan hon blev ikon och förebild för ett gäng fotbollsspelande tjejer runt om i Sverige.
– Innan jag fick Diamantbollen visste väl knappt någon vem jag var men efteråt gick det så fort. Det gick jättefort, just då var jag nog mer igenkänd än jag är nu. Nu vet jag inte hur många som känner igen mig, det känns som att jag kan gå runt här ganska ostört, säger Nordlund och menar på att det var en kick att stå på fotbollsgalans scen igen.
– Kroppen känner igen känslan. Det var härligt. Det har hänt så mycket, det är tolv år sen. Det har hänt mycket med mig, fotbollen, media. Framför allt är det en stor ära att få dela ut priset.
Nordlund slutade med fotbollen efter en skadefylld säsong 2002. Året efter kom beskedet att profilen drabbats av anorexia. Idag är hon frisk från sjukdomen. Men hon har inga planer på en längre comeback i damfotbollsvärlden.
– Jag är mammaledig och jobbar med yoga. Jag var med när Umeå IK började sin satsning med den nya tränaren, då var jag med och jobbade ett halvår med individ och lag – för balansen i livet.
