Något av damfotbollens humla kan man likna Mallbackens IF vid . Enligt naturlagarna ska en liten by mitt i Värmlands-skogarna inte kunna ha ett allsvenskt fotbollslag men nu händer det ingen. MIF vann kvalreturen mot Sirius från Sveriges fjärde största stad (Uppsala) med 1-0. Över tusen, måndubbelt invånarantalet, tog sig till Strandvallen för att heja fram "jentera".
De senaste sex åren har Mallbackens IF varit utanför Damallsvenskan och så sent som i fjol nere i div 2.
Hemmalaget hade ett mål tillgodo efter bortamatchen i torsdags, ingen omöjlighet för Sirius att kvittera. I början av matchen såg det ut att kunna hända men någon riktigt vass målchans blev det inte.
- Mallbacken har litet mera fysiskt fullgångna spelare och några med spetskompetens som Julia Karlenäs och Mimmi Larsson. Vi kämpade väl. Som lag var Mallbacken något bättre än oss. Vi hade behövt ha gjort våra mål i hemmamatchen, säger Sirius tränare Mats Wolgers.
Mimmi Larsson hade ett bra läge i första halvlek som Sirius-målvakten Lina Lundqvist med möda räddade. Sedan dröjde det till tre minuter före halvtid då Julia Karlenäs hade ett ännu bättre försök men skottet gick utanför.
Sirius kom tillbaka i slutkvarten av första halvlek.
I andra sköt Jenny Jansson ett skott som Katie Fraine i hemmamålet räddade och det ifrågasattes varför det dömdes offside.
På gränsen var även Linda Wallins 1-0 för Mallbacken i andra halvlek - men godkändes. Kort därefter var hon åter igenom.
Sirius satsning framåt gav luckor bakåt och Lina Lundqvist fick enhandsrädda ett skott av Mimmi Larsson.
På tilläggstid var dock Mikaela Björklund nära att kvittera men Katie Fraine lyckades tippa bollen över ribban.
Guldhattar och kolsyrad dryck fyllde innerplan efter slutsignalen.
Grattis Mallbacken!
Just hemkommen kan jag konstatera att den här returmatchen var mindre underhållande,chansrik och välspelad än mötet i onsdags i Uppsala. Men med kvalnerver blir det naturligtvis ändå spännande!
När Sirius inte lyckats göra mål efter första halvleken kändes det som att Mallbacken började få ett klart mentalt övertag. Spelet var ofta mycket fysiskt och ingen i något av lagen klev undan. Då och då var det närmast "fribrottning", inte sällan med Sirius fantastiska back Allysha Chapman inblandad.
Nar man talar om Mallbacken så används ofta den skämtsamma liknelsen med humlan som egentligen inte kan flyga, men eftersom den inte vet om det, gör den det ändå!
Jag skulle vilja säga att Mallbackens IF står för mycket av det bästa i svensk fotbollskultur - "närproducerat", engagerade spelare, funktionärer och ledare där "bygdens stolthet" är just det. Kanske värt att tänka på när kassakistorna börjar sina i "storklubbar" och pengar inte med automatik leder till sportslig framgång.
Mallbacken vet nog att de kan flyga (som de gjort förut) - och nog måste damallsvenskan ha några sådana "humlor"!
Så, återigen - Grattis Mallbacken och välkomna tillbaka! Låt glädjen ljuda i Värmlandsnatten......
"Sirius fick noll gula."