Sverige var favorit och infriade förväntningarna mot Sydafrika. Med en spelplan som obönhörligen utnyttjade motståndarens svagheter var en stabil ledning etablerad tidigt och slutresultatet skrevs till bekväma 4-1.
Sällan har premiärmatcher och Sverige gått så bra ihop som de gjorde denna gång. Det var både positivt och befriande att se blågult gå ut och ta tag i spelet.
I startelvan fick Marie Hammarström platsen som vänsterbreddare och motvikt till Sofia Jakobssons löpningar på andra kanten.
Båda utmärkte sig tidigt, Hammarström med ett skott i ribban efter tre minuter där hon var riktigt nära att inleda mästerskapet som hon avslutade det förra. Sofia Jakobsson tog väl avvägda löpningar, rundade sin försvarare nära straffområdet och skapade chanser.
Även Caroline Seger sprang i djupled förtjänstfullt och hade också en ramträff under de första fem minuterna.
Ett svenskt ledningsmål hängde med andra ord i luften med de enorma ytor som fanns bakom den sydafrikanska backlinjen. Nilla Fischer tog chansen och laddade på när bollen lite slumpartat landade framför hennes fötter efter att Sverige först tappat bollen. Via en touch på en olycklig back kom ett ändå välförtjänt 1-0 och Sverige fortsatte att leverera sprudlande fotboll under inledningskvarten.
Sydafrika fick en kort andhämtning men när man höll fast vid det naiva presspelet som mest liknade en tanke utan verklighetsförankring blev det snart farligt igen.
Lisa Dahlkvist hann fram bland flera kandidater i straffområdet och nätade till 2-0. Reprisbilderna hade nästan inte slutat rulla när Lotta Schelin slog till med 3-0.
Matchens nerv var med det borta redan innan halva första halvleken spelats, fokus för återstoden flyttat till hur många mål Sverige kunde rulla in mot gruppens klara jumbokandidat.
Sydafrika var förvisso inte uddlösa när de undantagsvis gick till attack men det var ett mer sällsynt inslag i matchbilden.
I början av andra halvlek dämpades den svenska aggressiviteten och Portia Modise tog vara på Hedvig Lindahls vana att lämna sin mållinje, ett långt lobbskott gav 3-1.
Repliken kom dock snabbt, målskillnaden och ordningen återställdes för Sverige när Sara Thunebros inlägg nästan slickade kortlinjen och Lotta Schelin anslöt till turneringens övriga tvåmålsskyttar (Marta och Alex Morgan) när hon gjorde sig fri från bevakningen på en liten yta nära mål.
Sverige får en bra känsla med sig med ett särskilt plus till Sofia Jakobsson som behöll löpviljan hela matchen och verkligen tog med sig sin utveckling under året i Rossiyanka till landslaget.
Japan på lördag blir givetvis ett helt annat test på var den så uppmärksammade backlinjen står mot den absoluta världseliten och det lär bli långtifrån lika många öppna lägen framåt mot "Nadeshiko".
Varje uppgift är unik och femte gången gillt, seger på ett övertygande sätt i en öppningsmatch i OS kan inte summeras på något annat sätt än precis den start som man ville se för svensk del.
Mina + och minus från matchen:
Plus:
Minus:
Ja, vad ska man säga? Fullt godkänt för Sveriges som spelade en av sina bästa halvlekar någonsin (den första) just ikväll. Andra halvleken blev mer av "gäsp - är det inte slut snart" än underhållning. Fast Schelin & Co fortsatte att rulla boll ändå. Hedrande inställning! Man gjorde sin förväntade plikt och mer än så!
Nu måste det medges att Sydafrika inte var Testmatchen med T för hur våra damer kommer att klara sig framöver. Sydafrikanskorna bjöd generöst på målchanser och det lär aldfrig Japan komma i närheten av i nästa match.
Plus och minus?
- Försvarsspelet höll hela vägen och den som oroade sig för den nykomponerade backlinjen kan sova gott, åtminstone ett tag till.
- Caroline Segers och Sofia Jakobssons outtröttlighet.
- Lina Nilsson, ett experiment med lyckad utgång.
- Lotta, ja... Lotta! Vad behöver sägas mer?
Det mindre roliga:
- Landslagsledningens brist på gott omdöme genom att inte plocka ut Lotta Schelin och hennes besvärliga vad i tid. Varför slita på henne när segern är så gott som bärgad i 1:a halvlek?
- Mer speltid åt Kosovare Asllani. Hoppas det ändras i kommande matcher.
- Hedvig Lindahl. Hon har ju sitt eget sätt att uppmärksamma sig på i stora turneringar. Idag bjöd hon Sydafrika på en frispark och ett reduceringsmål. Jag hävdar med en dåres envishet att hon är en säkerhetsrisk, alla motståndare känner väl till att hon befinner sig på (o)behörigt avstånd från sitt mål alltsomoftast. En tydlig markering skulle vara på sin plats: Sätt Hedvig på bänken på obestämd tid!
Gäsp, väntar nog med omdömet tills vi möter ngt annat än Div1 klass...typ.
"Kul med vinst."
Ett stort grattis till en väldigt bra match, kanonbra gjort. Asllani gjorde ett mycket gott intryck och borde kunna ingå i startelvan. Alla är inte 90 minuters spelare som t.ex Sofia Jakobsson, Fischer kanske också Schelin. Springer mycket och får krampkänningar och bör bytas ut. Mittfältsspelet med passningsspelet borde kunna komma ännu närmare målet,kan bli mycket långa bollar till Lotta och Sofia. Passningsspelet och bollkontrollen helst upp ett snäpp ännu bättre. Ja matchen mot Japan och vidare matcher kommer att bli riktigt höjdare.
Några noteringar som delvis stämmer med öviga kommentarer, men inte helt:
4-1 ser helt OK ut, men inte mer. Var finns skärpan?
Backlinjen sattes inte på några svåra prov, inte heller Hedvig Lindahl som trots detta, tyvärr i vanlig ordning, lyckades bli överlobbad. Dessförinnan lyckades hon ta bollen med händerna utanför straffområdet, vilket gav ett faligt frisparksläge. En annan egenhet är hennes fejkade utrusningar för att snabbt sätta igång spelet efter t ex en fast situation - eftersom hon oftast behåller bollen verkar det rätt meningslöst. Vem kommer ihåg en avgörande eller i alla fall spektakulär räddning av henne i landslaget? Är munnen Hedvig Lindahls största tillgång på och utanför plan? Är Sveriges landslagsmålvakt en målvakt som inte lär sig av sina misstag? Och är Sveriges förbundskapten en förbundskapten som inte tar konsekvenserna av att ha en målvakt som inte lär sig av sina misstag?
Övrigt? Mer speltid för Madde Edlund! Sofia Jakobsson springer visserligen i djupet, men det gör ME också. Dessutom behöver vi ha igång fler målgörare. Kul att se Lisa Dahlqvist göra mål, nu mindre anonym än tidigare. Mer Antonia - vågar utmana och ta sig fram - en sällsynthet bland svenskor. Mer Jojo Almgren - en fräck och tänkande spelare med både speed och spelförståelse. Och så - mindre (eller helst ingen alls) speltid för Asllani - bara att ställa en pappfigur framför henne så tar det stopp. Någon lättviktigare i det fysiska spelet får man leta efter. Helt OK som passningsspelare, men dribbler nähä, slitvarg nähä. Dessutom säger hon ju själv att hon vill ha mycket boll och vara i en ännu mer offensiv position är hon får vara i landslaget. Låt henne få det - i Kristianstad.
Sammanfattningsvis: ut med Hedvig, ut med Asllani, in med Sofia Lundgren, Antonia, Jojo och Madde.
Tror faktiskt att en "Kosse" Asllani skulle lyckas bättre om hon finge starta i stället för att hoppa in. Nu verkar hon bli stressad av situationen, liksom för att bevisa och säga: "Kolla så bra jag är!"
Jag har ingenting mot Hedvig Lindahl som person (hon är empatisk och juste), bara som målvakt. Att ett fotbollslandslag lyckas optimalt är viktigare än personliga preferenser och halsstarrighet från en förbundskaptens sida. Alla som vill se ett byte på posten som förstamålvakt i damlandslaget får väl härda ut till tiden e.D. (= efter Dennerby)!
Ja Asllani kommer att tillföra mycket till det svenska spelet. Hon är passningssäker, teknisk och snabb. Hon gav upphov till en varning (kapad) och ett antal frisparkar också. Så gärna att hon är med i startelvan mot Japan och vidare matcher.
@The Observer
Din åsikt om Asllani känns som den baseras på hur det såg ut för ett år sedan. Nu har hon efter 'påtryckningar' från b l a Dennerby 'byggt på sig' några extra kilon muskler för att kunna stå upp i närkampsspelet vilket var ett helt rätt beslut och något som borde gjorts för länge sen.
Jag minns henne från tiden i LFC där hon var just en 'lättviktare' som kunde plockas bort med fysiskt spel av motståndarna men samtidigt så har hon individuella kvalitéer som borde ge henne en plats i startelvan. Jag tror precis som Rufus att 'Kosse' lider av att inte känna förtroende från landslagsledningen och därför överarbetar en del situationer eller väljer 'enkla' lösningar istället för att riskera ett misstag som cementerar henne på bänken. 'Kosse' behöver känna förtroende för att kunna släppa lös den offensiva kraft som finns i henne och får hon inte det förtroendet kan hon lika gärna bänkas för gott.
En som däremot helt enkelt inte håller måttet jämfört med de kon konkurrerar med är enligt mig Hammarström, visst jobbar hon bra i matcherna men spelet med boll är inte landslagsmässigt och hon känns dessutom lite långsam i vissa situationer. Jag är faktiskt rätt nöjd med hur man formerade laget i premiären bortsett från målvaktsvalet och att inte 'Kosse'/Göransson fick starta istället för Hammarström.
Att Asllani har en het vilja att spela i landslaget tror jag står klart. Några exempel: hon har efter landslagsuppdrag kommit tillbaka skadad till Linköping när hon spelade där. Borde hon sagt stopp själv? För något år sedan blev hon inte uttagen till landslaget, men däremot till U23. Det passade inte Asllani - istället åkte hon på semester. För något halvår sedan var hon ute i media och beklagade sig "De har slutat tro på mig", dvs Dennerby m fl. Lägg därtill att hon vill spela mer centralt, med mer bollinnehav och mer offensivt än hon tillåts, dvs offensiv innermittfältare eller utpräglad forward.
Jag har bara sett henne live två matcher denna säsong - tycker nog det mesta ser ut som förr och kilo muskler - var är de?
Jag förnekar inte att Asllani har kvaliteter - både spelförståelse och passningsspel samt att hon kan blixtra till då och då. Men om det ska rendera mer speltid och särskilt i en mästerskapsturnering är inte alls klart. Jag tror absolut att både Martin och Rufus har en poäng angående vilket förtroende hon känner hon har från landslagsledningen och därmed vilken speltid hon får. Så visst - låt henne spela mer - i Algarve/liknande och enstaka landskamper. Hennes landslagsfacit är inte av så imponerande slag att hon är en given startspelare i ett mästerskap.
Vi blir kanske inte överens om Asllani är ett missförstått spelgeni som har enorm outnyttjad potential eller om hon är tämligen medelmåttig i de stora sammanhangen. Att agera som snarstucken primadonna och medial citatmaskin klär henne i varje fall inte och gör inte heller att hon kommer närmare sina idrottsliga mål - eller?