Djurgårdens senaste match i Damallsvenskan spelades den 3:e november 2012 när man besegrade Piteå hemma med 4:3, men trots vinsten fick man lämna serien tillsammans med AIK. På samma dag blev Tyresö FF svenska mästare genom ett mål av Madeleine Edlund på Malmö IP.
Mycket har hänt sedan dess. Guðbjörg ’Gugga’ Gunnarsdóttir lämnade Sverige eftersom hon ville satsa på första platsen mellan stolparna i Islands landslag och då krävdes det spel på högsta nivån. Flyttlasset gick till den lilla orten Avaldsnes i Norge och sedan vidare till Potsdam och efter ett halvår med den legendariske tränaren Bernd Schröder blev det åter igen Norge och mästarna Lilleström SK.
Vi pratar en del om svensk och norsk och tysk damfotboll och den som vill läsa mer om detta får göra det på damfotboll.com XTRA i en intervju som kommer framöver.
Vad är det som krävs för att Djurgården kan stanna kvar i Damallsvenskan? Gugga berömmer organisationen i det nya Djurgården:
– Sist när jag var här vet jag hur det var. Det är klart att mycket kan ha förändrats de sista tre åren, men jag tror att vi är ganska medvetna om vad som behövs. När jag pratade igen med Djurgården så var deras tankar inte kortsiktiga utan långsiktiga. De började med organisationen, de fick en ny tränare, två assisterande, målvaktstränare, två fysios, läkarteam osv.
Ett starkt plus förstås att laget och dess ledare kan lita sig mot den stora organisationen som en traditionsförening med den rutin som Djurgården har kan erbjuda.
Gugga förklarar:
– De har byggt upp det väldigt proffsigt. Det är satsning som är tänkt ska hålla och det är också en stor skillnad att vi finns som en del i den stora Djurgårdsföreningen. Tidigare var det DIFdam och då var det en egen förening, nu har vi stöd från föreningen och är del i en jättestor klubb. Allting är mycket enklare med träningstider till exempel. Om vi jämför den här försäsongen med sista försäsongen när vi åkte ut när jag var här. Då var det skitsvårt att få träna på en uppvärmd plan. Hela januari var nästan gym då, men nu har vi Hjorthagen där vi tränar i tält. Förutsättningarna är mycket bättre.
Undertecknad kommer själv ihåg 2011-12 där endast Tyresö hade en utomhusplan att träna på och där Djurgården och Hammarby hade mycket svårt att få någorlunda acceptabla träningstider. Det blev ofta väldigt sena kvällar i Spånga och ibland när vintern tillät träningsmatcher på Stadshagens IP.
Men inte bara organisationen ska klaffa. Man måste alltid rekrytera nya spelare när man flyttar en division upp. Spelet är mycket snabbare och utan värvningar går det inte. Hur har ni värvat, tycker du, förutom att du kom tillbaka?
–Jag tycker att vi har värvat klokt. Det började med Millan och Katta (Emilia Appelquist och Katrin Schmidt) två viktiga spelare som gör vi har fått en bra stomme. Det är klart att vi behöver mer, men det är många lag som man inte vet hur det kommer att gå för. Jag hoppas verkligen att vi har ett lag som räcker till.
Bakom förhoppningen anar man en viss osäkerhet. En osäkerhet som kommer med vintern och våren i fotbollslivet. Lagen tränar och förbereder sig och man känner många spelare i andra klubbar, men ändå så vet man inte exakt var man står. Hur bra är de andra? Hur snabbt lyckas vi spela ihop oss och vilket motstånd kommer de andra lagen att kunna stå för. Rosengård och Eskilstuna tillhör toppen, man kan förvänta sig mycket av Linköping som i stort sett har samma lag som 2015. Men det finns 12 lag i Damallsvenskan.
Gugga betonar att det är en utmaning för henne att hennes räddningar kan betyda poäng, kan vara avgörande i en del matcher. Det är lite annorlunda än att spela för ett lag som är norska mästare. Inte heller där ska man göra bort sig, men skillnaden är uppenbar.
– Vi har fått Nella (Petronella Ekroth) och sedan tycker jag att Michaela (van der Bulk) är väldigt bra. Hon är holländsk, spelade med Kolbotn förra året och jag tyckte att hon var deras bästa spelare. Jag är väldigt glad att vi fick henne. Det är helt galet att hon inte än spelat i landslaget för Holland. Vi har en del spelare med hög kvalitét och sedan en del andra unga som har bra utvecklingspotential.
Kanske är det på kanterna Djurgården kunde behöva förstärkning. Både det centrala försvaret och det centrala mittfältet ser riktigt bra ut inte minst med Katrin Schmidt. Hon började träna med Djurgården, men värvades sedan tillbaka av sitt gamla lag FC Rosengård för att hjälpa dem mot titelförsvarande 1.FFC Frankfurt i Champions League. Ett ovanligt lån men där man såg Schmidts stora kapacitet som mittfältare, hon blir en nyckelspelare i Djurgården.
Djurgården är tillbaka i Damallsvenskan och självklart är de tillbaka för att stanna. Mycket kommer att hänga på om trion Madeleine Stegius, Alexandra Höglund och Mia Jalkerud får nästan lika bra utdelning som i Elitettan. Men mycket kan hänga också på Islands landslagsmålvakt Guðbjörg. I april börjar det nya äventyret med Eskilstuna borta och Rosengård hemma. Lättare matcher kan man få.
