– Fotboll är fortfarande roligt, när jag kom tillbaka var det bara att fortsätta.
Säsongen 2015 har alla förutsättningar att ta anfallaren tillbaka till gammalt gott slag. Med det hon gjort så här långt garanterar det till att börja med att bli Linda Sällströms längsta på ett bra tag.
Efter ännu en comeback har hon sex matcher bakom sig i nya laget Vittsjö, djupledslöper och siktar framgångsrikt med avsluten som vanligt.
Allt efter ännu en nedtur under större delen av förra året och den gångna våren. En så skadeförföljd spelare som Sällström har fått lära sig alla delar i rehabskolan. Inklusive hur man motiverar sig själv som bäst.
– Antingen gräver man ner sig eller så rycker man upp sig. Korsbandsskador rehabar inte sig själv, om jag så lägger mig ner och dör kommer knät inte att bli bättre, säger hon.
Målsinnet har hon i behåll, tre fullträffar hittills i Damallsvenskan för den finska landslagsforwarden.
Hur känns formen i övrigt?
– Ska vi säga att den är 93 procent, säger hon och utvecklar efter ett smittande leende.
– Jag har mer att ge, bli bekväm med boll och få till timing i löpningarna och samspelet med lagkamraterna. Men det blir bättre och bättre när man blir van vid matcher igen, säger hon efter att ha återvänt från en Finlandsvistelse under juni.
– Jag var väldigt nöjd med att sommaruppehållet kom så tidigt i år. Jag fick lite extra tid att bygga upp mig, körde mycket styrka och löpning.
I slutet av maj var Sällström också tillbaka på plan för ett inhopp i landslaget. Det ska bli mer när EM-kvalet börjar om hon själv får bestämma.
– När man kollade på VM kände jag verkligen att jag vill spela ett mästerskap till. Jag vill vara med i EM 2017.
Linda Sällström tillhörde Djurgården när hon spelade EM på hemmaplan 2009. Året efter flyttade hon till Linköping och fick två hela säsonger innan knäproblemen kom.
I vintras fick hon bege sig ut på arbetsmarknaden igen, ta kontakt med flera klubbar som såg till kvalitéerna snarare än korsbandsskadorna.
– Jag funderade på att ta ett mellanår i Finland för att få en hel säsong där och komma tillbaka. Men jag hade förvånansvärt många erbjudanden att ta ställning till, det var ett positivt problem.
Hon bestämde dig för Vittsjö till sist, med draghjälp från en gammal tränare.
– Denise (Reddy) som jag haft i Linköping skulle hit, då kände jag att det var här ska vara. Det måste vara proffsigt med en tränare som är lika engagerad som mig själv.
På plats i Skåne gäller fullt träningsfokus från en anfallare som lärt sig lyssna på signalerna. Skadefritt självklart på programmet för att inte karriären ska få ett tilltvingat slut.
– Man får lära sig att bli mycket smartare om man har känningar, ha den kontroll i knäna som man behöver. De tål inte hur mycket stryk som helst.
Text: Fredrik Hasselgren
Foto: Bildbyrån
Lördag 16.00 Kristianstads DFF – Vittsjö GIK
