– Under 90 minuter skapas inte speciellt många målchanser, vi kanske ligger på ett litet plus där. Men det var en bra match med bra organisation, det är viktigt i fotboll, sade tränaren Simon Sjöfors.
Sjöfors kommentar präglades i någon mån av lättnad, den defensiva nollan var ett tydligt trendbrott som de två senaste matcherna med bara ett insläppt mål per gång så smått varslade om.
Vittsjös 25 minusmål på sju tidigare matcher tyglades klart. Mittbacksparet Mandy van den Berg och Ifeoma Dieke löste sin uppgift, bröt igenom när Kristianstad försökte sticka upp och satte nivån för försvarsspelet med sitt lugn.
– Precis som förra året är det ungefär vid den här tiden som vi börjar sätta pjäserna rätt. Vi har inte fått någon kontinuitet, det är den största orsaken. Vi fick vår målvakt skadad före första matchen, Mandy och ”Iffie” har inte spelat så många matcher tillsammans, de är rutinerade och viktiga spelare för oss, sade Sjöfors.
Efter tio minuter där derbymotståndarna småjabbade och gick efter varandras misstag började viss anfallsglädje synas – i första hand från Vittsjö.
Elin Nilsen gjorde flera ruscher längs vänsterkanten, samarbetade bra med Hayley Lauder som hon fick med sig upp i plan och försökte dra isär Kristianstadspelarna längs straffområdet.
Kirsty Yallop testade med ett skott utifrån som Hedvig Lindahl kunde dämpa ner efter en kvart. Halvlekens andra nämnvärda målchans tillhörde också bortalaget, Emma Sjödahls distinkta nick på hörna krävde enarmsreflex av keepern för att bollen skulle gå i ribban.
Kristianstad var tämligen tandlöst. Susanne Moberg, den mest rörliga anfallsspelaren fick följdriktigt de flest bollar men alternativen var få när hon skulle omsätta passningen. Marija Banusic försvann ur matchen i en kombination av att vara outnyttjad på kanten och inte ta för sig framåt.
Susanne Moberg var desto mer synlig, slet ont. Efteråt pratade hon om bristen på tålamod och tid framåt.
– Vi flyttade mycket i sidled, det tar på krafterna. Vi behöver få fatt i bollen och kunna anfalla längre. Nu anfaller vi på ett par sekunder, vi ska göra det ordentligt.
Utan fart och fläkt och med offensivt tänkande mittfältaren Linnea Liljegärd på skadelistan var det samlade Vittsjöförsvaret övermäktigt. I andra halvlek försökte KDFF råda bot på det, i första hand genom att flytta upp fler spelare att lyfta uppspelen mot.
På det sättet fick hemmalaget bollen på mål på fasta situationer och satte även Minna Meriluoto i arbete. Vittsjö var på hugget med spelvändningar men farten ebbade ut.
Det rann aldrig till i något av målen. Taktiken och försvarskunnandet tog ut sin rätt.
– Det var ganska väntat med två organiserade lag. Vi hade tittat på deras match mot Piteå och det var samma disciplinerade försvar idag, sade Elisabet Gunnarsdottir.
– Ingen underhållande match, jo om man tycker om fotboll och taktik, tillade hon.
Vad var värdet i matchen för er?
– Vi har hållit nollan fyra matcher i rad och släpper inte till inte många rena målchanser. Sen behöver vi bli lugnare i anfallsspelet för att få ett större värde där.
Samma tankegångar men något mer positiva uttryck fanns hos Simon Sjöfors. Vittsjö var helt enkelt lite mer nöjda över poängen, trots att man ofta gick blankt mot Kristianstads ramstarka försvar.
– Tanken var att låsa fast bollen lite mer på Jane (Ross) och Sjödahl (Emma) men det är inte enkelt. Det blir ändå ingen hawaiifotboll, jag är oerhört glad över hur tjejerna löste det, sade han.
