Det sägs att blixten aldrig slår ned på samma ställe två gånger. Jag är beredd att sträcka upp min högerhand i luften och muttra en osammanhängande invändning. För historien har ännu en gång upprepat sig. Marta hyllas världen över och jag surar som en trotsig tonåring. Moget! Men jag har min skäl.
Marta är en fantastisk fotbollsspelare. Det kan jag inte neka till. Och om jag någon gång skulle försöka ber jag er ta mig till närmaste psykavdelning – för då är det där jag hör hemma. Alla vet att Marta är en fantastisk lirare. Till och med alla de som aldrig brytt sig om att titta på damfotboll. Så jag skulle aldrig tänka tanken att säga något annat.